Farthinder

Det gäller att planera sin körning. Speciellt denna vecka.

Jag kör två mil enkel resa till jobbet varje morgon. Vanligtvis tar det ca 18 minuter. Denna vecka tar det något längre tid och man kan inte ta något förgivet.

På halva vägen är det levande farthinder och sänkt hastighet. På halva vägen ligger ett annars ganska omärkbart samhälle vid namn Norje. Denna vecka är det mer känt som Sweden rock festival-metropolen.


Jag ska erkänna att jag fashineras av rörelsen som pågått i flera veckor och några dagar till. Det sätts upp staket, byggs gigantiska scener och antalet serveringstält har jag tappat räkningen av. Finurligheterna och uppfinningsrikedomen kring folks färdmedel och framför allt boende får mig att dra på smilbanden. Comfort existerar inte! Överallt är det tält, presenningar, avröjda husvagnar och skrotbilar, för att inte tala om människor. Dessa total fokuserade rockare har noll koll på trafiken som passerar på Europaväg 22.

Imorgon bär det av i god tid till jobbet!

Skoda härligheten

Idag har vi tagit adjö av vår 20 tusenmilade, sönderrostade, kokande, vanvårdade och ytterst opålitliga bil. Åtskilliga pengar har vi lagt på lagning den sista tiden och vad som skulle komma näst var bara en fråga om tid.

R.I.P .
Volkswagen Polo
1996-2010

Må du hitta en annan ägare som tar väl hand om dig på din ålderdom.

Att vi skulle få en bra slant av bilhandlaren för skrotbilen kändes som en stor bonus! I vår ägo har vi nu en Skoda Fabia av årsmodell 2006 som gått lite mer än 6000mil. En liten, bensinsnål bil som ska rulla många mil i vår ägo. Det känns bra att veta att man kan ta sig från punkt ett till punkt två utan att känna sig nervös över om bilen ska hålla ända fram.

Fullt upp.

Tiden räcker inte till just nu och tyvärr är det bland annat bloggandet som blivit lidande. Tråkigt för jag ser det som min stund på dagen/kvällen då jag kopplar av. Veckan som gått har jag haft så mycket att göra så jag stupat i sängen!

Så här såg förra veckan ut.

Utöver alla "vanliga" göromål så...

*Mannen är sjukskriven. Han har gjort sig illa i ryggen och knapprar smärtstillande och behöver vila. Extra mycket att göra för mig.

*Min syster nr 1 och hennes barn har varit på besök hela veckan. Då vill man ju passa på att umgås.

*Min syster nr 3 kom på snabbvisit.

*Mitt andra projekt har jag jobbat hårt med. Så fort jag fått tillfälle har jag pysslat med det. Det har varit många moment som dragit ut på tiden. Jag är nöjd med resultatet men vet att jag aldrig kommer att göra något liknade igen. Ska snart lägga upp bilder på mitt nästan färdiga projekt.

*Första körövningen. Planering och genomförande tar mer tid än man tror.

*Städning av musik och sångmaterialet i kyrkan. Välbehövligt. Det tog mig och en hjälpande hand fyra timmar att bara få iordning på oredan. Ändå är det inte riktigt klart.

* Vi har jagat också! Hela fredageftermiddagen och halva lördagen! Överallt har vi fart runt i det närmsta Skåne för att hitta en ersättare till vår krånglande Polo! En ny bil, en pålitlig bil är ett måste nu när jag ska börjar jobba lite smått. Clio, Peugot, Polo, Ford Focus m.m, alla potensiella kandidater

*Jakt nr 2. Inte i lika stor utsträckning, men en soffa har vi börjar leta efter också. Ett besök på Mio i lördags förgyllde lite grann. Inget soffinköp, men väl en liten söt mjölkkanna fick följa med hem. (har storleken mindre, typ 3 dl)

*Igår sjöng jag i kyrkan.

*Fikagäster på eftermiddagen. Bakade äppelkakor. Gott!!

Hur trött man än må vara så är jag glad och tacksam att:

Jag har en underbara familj
Att jag fått tillfället att träffa mina systrar
Att jag kunnat förvalta något jag redan har och göra det till något bättre.
Att jag får möjlighet att utöva det jag är intresserad av
Att det blivit lite mer ordning och reda i sångpärmarna
Att vi snart har en pålitlig bil
Att jag snart har en ny soffa!
Att jag fått en fin mjölkanna att ha på bordet istället för mjölkpaket.
Att jag fått sjunga i kyrkan
Att jag kunna baka äppelkakor som jag kunde bjuda goda vänner på!

Det är trots inte alla som har det så bra som jag!

En erfarenhet rikare.

Hade egentligen tänk mig ett inlägg om att vardagen sakta smyger sig på och en god björnbärspaj, men det får vi ta vid ett annat tillfälle.

När vi var små hade vi en grön Volvo 244. Det enda minnet jag har av den bilen är ett stopp på vägen någonstans i Sverige pga att bilen kokade. Något äldre hade vår familj en Toyota minibuss i sina ägor. Den bilen har jag inte bara en utan otaliga minnen av att den kokade. En händelse som jag minns väldigt väl var när vi befann oss mitt i ingenstans och bilens temperaturmätare sköt i höjden. Vi visste alla vad det betydde, att vätska skulle fyllas på i kylaren. Dessvärre fanns det ingen vätska tillgänglig, så vad gör man då? Jo, man tager vad man haver.... Vad hade vi då? Jo, nöden har ju ingen lag heter det, så kylaren fylldes på med något som vi alla har, som vi gör oss av med några gånger per dag, speciellt då vi intagit vätska. Bilen fungerade klockrent efter det tills vi fick tag i det som verkligen skulle vara i kylaren.

Idag när jag skulle skjutsa barnen till sina kompisar i Mörrum började en röda lampa plötsligt blinka. Jag kunde snabbt konstatera att temperaturmätaren stod på 110 grader och stannade omgående, tur i oturen mitt emot en bensinmack. Jag är inte speciellt intresserad av vad som finns under motorhuven, så med lite assistans via mobiltelefonen kunde jag hitta den väldigt törstiga kylaren, gå till macken och köpa nödvändig kylarvätska, fylla på och sen köra vidare. Så nu är jag en erfarenhet rikare och vet att jag reder ut det alldeles på egen hand om det skulle hända igen.

Vissa erfarenheter i livet är bra att ha och man borde kanske lägga ner lite tid på att skaffa sig kunskap kring just dessa, andra kan man inte förutse att man behöver, medans det finns en del erfarenheter man inte har anledning att söka efter. Oavsett vilket, så när vi blir erfarenheter rikare, får vi ny kunskap och lär oss något om oss själva!

Ikea tur&retur

Efter att de stora barnen lämnats i skolan styrde jag och Mollie mot Älmhult. En snabb visit på IKEA bara hon och jag. Mollie somnade efter en liten stund och tystnaden infann sig, om man nu bortser från skrammlandet från skruttbilen! Det är skönt med tystnad, då njuter jag som allra mest bakom ratten! Strax efter nio var vi framme och affären öppnade inte förrän tio. Halv tio öppnar dock restaurangen så där infann vi oss för en efterlängtad frukost! En frukost i enlighet med IKEAs policy, alltså billigt!! Två bullar, smör, pålägg, grönsaker och te för en tia, fem med familykortet. Min svaga karaktär kunde ju inte motstå det söta prinsessbakelsen, så den hamnade oxå på brickan... allt för den stora summan av tio kronor. Det är nästan värt att åka dit bara för att äta frukost.

Mollie verkar instämma!

Inköpslistan bestod av två saker, tyg och förlängning till barngrinden varav den senare höll på att glömmas bort. Så är det när man har mycket i huvudet. Lite till hamnade så klart i kundvagnen. En ljuslykta, dörrmattor, värmeljus, servetter, en ugnsform och ett servettställ till lillasyster. Jag skulle lätt kunna tillbringa en hel dag på IKEA, strosa omkring, känna, vända och vrida på saker, provsitta osv, idag hade jag bara en och en halv timme på mig innan jag var tvungen att åka hem! Larmet på mobilen var ställt och en snoozee kunde jag kosta på mig tyckte jag, men så var det den där grindförlängningen som ställde till det lite! På bilresan hem fick den tunga tegelstenen läggas på gaspedalen!

GPS, en onödig pryl

Vi har ingen GPS! Mannen har vid flertalet tillfällen pratat om att införskaffa en, men jag protesterar! Jag är en GPS och den går att lita på! Allt för många gånger hör man tala om att man kommit fel trots att man har en gps som guidar dig dit du ska. I början på året var vi i Göteborg med min syster, hennes familj och mina föräldrar. Efter en trevlig shopping i Nordstan skulle vi åka till vårt hotell i Gårda. Eftersom vi aldrig varit där fick vi rådet att följa min far som hade knappat in på sin GPS vart det låg. Sagt och gjort, dom först och vi efter! Direkt kände jag att något var fel och snart var vi uppe på Älvsborgsbron och över på Hisingen! Vilken soppa det blev! Utan karta och kompass fick jag reda ut det hela genom att ta oss till Ullevi varpå mina förädrar kunde resterande väg till hotellet. Så jag kollar hellre en karta innan vi ska iväg någonstans för då vet jag att det blir rätt och riktigt, utan några missöden. Kolla bara in denna artikel så förstår ni vad jag menar! http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7161219.ab

Nått jag aldrig gjort förut!

Då var vi hemma igen från Falkenberg. Jag återkommer med lite mer från vår premiärtur när jag fixat bilderna i kameran. Lite förutseende så packade vi ner förtältet till husvagnen redan i går kväll. Det var tur det för i morse vaknade vi av det mysiga smattrandet på taket och det skulle tillta i rejäla mängder. Allt kan man ju inte förbereda så Krille fick slita i ösregnet och var som dränkt från topp till tå innan vi kom iväg. En liten sväng inom Eurostopp i Halmstad, några fynd på rean och middag på Max blev det innan vi fortsatte vår resa hemåt. Lite slummer blev det allt i baksätet där jag, Melwin och Mollie sov ikapp. Strax efter Örkelljunga vaknade jag till och såg i ögonvrån att mannen var måttligt trött och snart poppade han frågan om jag vill ta över och köra!!!! Köra med husvagnen har jag aldrig gjort förut! Jag insåg snabbt att jag inte skulle ha mycket till val om vi skulle komma hem, så jag samlade allt mitt mod och satte mig vid ratten! Det gick ändan hem till gatan och jag ska säga att jag är riktigt stolt över mig själv!

V 70 vs VW Polo. Och vinnaren är.....

Då var det dags för Polon att bekänna färg! I tre veckor ska den köras hårt med, sen är det V 70:ns tur igen! Här går bilarna i treveckorscykler. När Krille åker till jobbet, kör jag polon, när Krille kör till jobbet, kör jag Volvon! Ni kan väl gissa vilka veckor jag gillar bäst! Inte är det kommande tre veckor ialla fall. Den lilla röda skitbilen är trots allt bra att ha och visst har den sina fördelar, som t ex. bensinsnål, kan parkeras på tvären, syns bra, men det är nog allt. Likt en liten shetlandsponny skumpar man fram på kullerstensgatorna i stan och hoppas att inget ska trilla av på vägen. Tänk att få sitta kungligt i V 70 och komma glidande fram på vägarna. Känna sig säker och trygg och veta att man kommer fram till målet. Volvon är min vinnare, min silverfärgade springare som övervinner alla hinder och susar fram på vägarna!

Stopp i lagens namn

För första gången i mitt liv har jag blivit stoppad av polisen. Denna händelse utspelade sig, lustigt nog, på Samarkands köpcenters parkering. En mycket trevlig polis vinkade in mig i rätt position, bad mig visa körkortet och vidare att blåsa alkotest! När barnen frågade vad som skulle hända och jag svarade att polisen skulle kolla om jag druckit någon sprit, började barnen att gapskratta! Inget utslag såklart och den mycket trevlige polismannen önskade oss en trevlig shopping!