Inte så jag tänkt mig

Har varit på jobbet några timmar idag för att packa ner det som återstod i lådor, sen väntade ett härligt sportlov....

Strax innan hemfärd började jag småfrysa, vilket i sig inte är konstigt i den gamla byggnaden från stenåldern. Men frossan höll i sig i bilen och fortsatte trots att kaminen gjorde sitt bästa för att värma.

Jag har sällan feber. Ligger snarare på undertemp på 36,2 så när termometern visar på 37,5 är jag inte på topp precis.

Det var inte så här jag tänkt mig starten på lovet! Nu hoppas jag på ett snabbt återhämtande så vi kan genomföra det som vi planerat.

Ingen ungdom längre!

Jag är för gammal för sånt här!!! Förr, i min ungdom orkade man nästa hur mycket som helst!!

Tisdag- Sen hemfärd från Västergötland. Kom i säng vid 01.00

Onsdag- Fick inga biljetter till The Hobbit på kvällsbion. Det blev nattbio i 3D. Satt på helspänn filmen igenom! Så bra och imponerande! Ser fram emot kommande.
Kom i säng vid 02.30

Torsdag- Den årliga och efterlängtade traditionen, "Sagan om ringen-triologin" del ett.
Kom i säng vid 01.30

Fredag- Hade kvällsgäster. Tröttheten gör sig påmind och beslut att ta en paus i triologin tas, för att samla krafter.
Kom i säng i relativt god tid, men hölls vaken av Mollies öronvärk halva natten!

Lördag- Ett löfte är ett löfte. Efter uteblivet triologitittande på fredagen lovades det "Sagan om de två tornen" Fick dock vänta tills Melwin och Krille kommit hem från cup i Hässleholm innan vi kom igång med tittandet!
Kom i säng 00.30

Söndag- Avslutande trioligifilm, "Sagan om konungens återkomst" den bästa av filmerna! Kommer igång i god tid efter Mollie har somnar! Lagom till den bästa av repliker " I cant carry it for you, but I can carry you", vaknar Mollie och håller låda fortfarande!!! Ingen sömn i sikte!!

Imorgon- måndag- behöver jag säga att det är Nyårsafton då?

Orkat, pausat, orkat pausat....

Idag är jag fortfarande matt i kroppen. Det tar väl tid innan kroppen hämtar sig från en sån urladdning.

Mellan pauserna, som varit långa, har jag försökt att göra lite vettigt.

Tvättat
Pausat
Slagit in de sista julklapparna
Pausat
Klätt granen
Pausat
Rullat köttbullar
Pausat
Ätit lite
Pausat

Det får nog räcka för idag!

Pausläget får vara, så jag har ork tills jobbet som väntar imorgon

Full av självömkan!

Ingen förstår hur dåligt jag mår....

Det är nu det är läge för er att tycka lite synd om mig!!

Efter att ha torkat spyor sen i tisdags kväll drabbades jag själv av kräksjuka natten till idag!

Det är inte mycket med mig för tillfället! Har inte lämnat sängen idag! Missade juldramat i kyrkan där Melwin var med! Missade årets traditionella julbord dessutom! Har ont överallt, illamående, matt och trött! Helt enkelt slutkörd!

Trösta mig lite!

Fler bågar!

Det är mycket bågsnack här hemma! Sölvesborg stoltserar med sin nya spännande bro med tre böljande bågar. Men de mest aktuella bågarna i vårt hem handlar om optik!

Efter gårdagens synundersökning hade jag knappa förändringar på synen, men mina glasögon har "sett" sina bästa dagar. Hi hi hi

Nya bågar är alltså på gång!

Svårigheten är att välja bågar med olika look. Jag har varit grymt nöjd med kontrasterna på de två paren jag har haft innan och har lyckats hitta något liknande i samma stil som jag gillar!

Då återstår ett tredje par som inte ska likna de andra och som jag själv ska känna att jag kan bära och känna mig bekväm i.

Optikern hade en ide och med skräckblandad förtjusning tog jag med dem hem för fundering!

Min största farhåga var att mannen skulle bli chockad över mitt eventuella val och typ skratta ihjäl sig, men överraskande nog tog han det bra! Melwin tyckte jag såg grymt COOL ut och det är ju inte varje dag man får höra det från sin 10-åriga son. Även Mathilda godkände dom.

Så, jag ska sova på saken till måndag...

Vad säger ni?

Tre skäl

Först och främst, min pappa fyller år idag! Det ska firas med hela familjen som är samlad! Underbart!

Grattis, Grattis, Grattis, min fina pappa!


Så till gårdagens inlägg, Mollies önskan om att få en lillebror. Antagligen något som aldrig kommer att hända av flera olika skäl, även om jag kan bli väldigt svag i de ögonblicken jag kommer i kontakt med de små underverken och doften av bebis. Farligt, farligt....

Man ska aldrig säga aldrig, händer det så händer det, men i mina framtidsplaner ser jag inte flera barn av dessa skälen....

1. Jag har en motstridig man.

När jag låg på förlosningsrummet med Melwin som bara var några minuter gammal och vi blev ensamma i rummet uttryckte min man att vi aldrig mer skulle göra om detta. Efter att just gått igenom en förlossning skulle mitt svar med ganska stor sannolikhet kunna varit instämmande, men istället hann jag under en mikrosekund reflektera över det han sagt och svarade att vi kunde ta den diskussionen en annan dag. Jag var inte färdig! Så när tiden kändes rätt för mig fick jag bearbeta min man ganska länge, därav åldersskillnaden mellan Melwin och Mollie.

2. Jag är för gammal.

Genomsnittsåldern för kvinnor som skaffar sitt första barn är ganska hög idag, så en del tycker inte alls att jag är för gammal för att skaffa fler barn, men det tycker jag själv. Trettiofem var min personliga gräns och den är passerad med ett par år och lite till.

3. Tuffa Graviditeter.

Jag hart njutit av att vara gravid trots allt, men Mollies graviditet fick mig att tänka.

Jag har spytt i ca åtta månader varje gång. Jag brukar säga att jag har revirmärkt halva södra Sverige. Mannen tyckte det var slöseri med pengar när vi var på resande fot, stannade för att äta, åkte vidare och fick stanna vid ett dike fem minuter senare. Jag har till och med spytt bakom kungastenen i Bromölla, fast det såg jag inte förrän jag var färdig.

Under Mathildas graviditet strulade min höft och jag fick gå med kryckor och det hela avslutades med havandeskapsförgiftning och akut kejsarsnitt. Melwins graviditet flöt på ganska bra om man bortser från spyorna. Det jobbiga var att gå över tiden i nästan tre veckor den varmaste och regnfriaste sommaren som varit på säkert tusen år. Regnet behagade komma den dagen han föddes!

Så Mollies graviditet. Spyor, magsmärtor, sjukhusvistelse och avsaknad av järn i kroppen. Mollie, järntjuven, tömde mig nästan helt på järn i kroppen som gjorde mig så svag att jag inte klarade av att gå upp på övervåningen eller källaren i mitt eget hus. Det var sommaren då mannen lärde sig hur tvättmaskinen fungerade. Jag kunde ligga stilla i min säng och se hur lampan och tavlorna dansade runt i rummet, en mycket obehaglig upplevelse. Det märkliga i allt detta var att en timme efter Mollies förlossning mådde jag hur bra som helst. Så här i efterhand kan man spekulera i om Mollies "järnvilja" beror på att hon stal så mycket hon kunde av sin mamma.

Upplevelser som dessa har gjort mig lite smårädd och fått mig att fundera på vad som är värt något i livet. Jag tycker inte det är värt vad som helst att utsätta mig själv för så stora risker igen när jag redan har en famn full av underbara skatter, Mathilda, Melwin och Mollie!

Jag är nöjd!

Längtar!

Barnen har sportlov denna veckan. Mollie har återigen insjuknat i en dunderförkylning och feber, med tendens till en ny vända med öroninflammation. Trist. Melwin är så klart mindre road över att våra planer går om intet, medan Mathilda fick chansen att följa med kompisen Tilde på äventyr. Imorgon är det iaf tänkt att det ska bli fotbollscup i Ronneby. Hoppas lillskruttan blivit något så när bättre tills dess.

Sitter och kurar i soffan med en filt över mig. Borde egentligen sätta i gång en brasa föt att få upp värmen i huset. Värme ja, den längtas det efter.

Det har snöat inatt igen, men den gråa dagen töar sakta bort snötäcket. Kunde nu barnen inte få njuta av snön på sportlovet kan det väl lika gärna bli vår NU!

Jag längtar till våren och än mer efter sommaren! Jag längtar efter behagligare temperatur! Sol och bad! Jag längtar till 7:e maj!!!!!!

Lata lördag

Efter att ha varit långledig har första arbetsveckan som gått varit en lååång transportsträcka.Jag har haft svårt att komma igång. På kvällarna har jag varit som zoombie och somnat gott när Mollie skulle nattas och på morgonen hade jag gärna sprängt postkontoret som väckt mig 05.40 varje morgon. Jag måste ta itu med detta problem!

Den härliga lördagen var mer än välkommen, lyckades somna om efter posten väckning och fick lite sovmorgon. Mjukisbyxor, frallor och varm oboy, en skön start på dagen.....

Säng, säng, säng.......

Ni kan inte ana hur trött jag är!

Det har varit ett par bra dagar på jobbet, fast det surrar och snurrar rätt bra i kupan. Det är så mycket intryck, mycket information hela tiden och så ska man hitta en massa saker också. I nuläget fokuserar jag mest på eleverna, att lära känna dom och komma underfund med vilka personligheter och vilka nivåer de ligger på. Det tar på krafterna att fokusera hela dagarna.

Kollegorna är trevliga och behjälpliga med det mesta, så det ska nog gå vägen när jag väl satt mig in i allt och lite till.

Det blir sängen tidigt även ikväll!

Gäsp!!

Slutet, en början på något nytt.

Ett slut kan vara ledsamt, ett slut kan vara nödvändigt och ett slut kan vara lyckligt.

Idag var det sista dagen på Möllegårdens skola i Svängsta.

Dagens slut är både ledsamt, nödvändigt och lyckligt. Ledsamt för att jag tagit avsked från goa elever och trevliga kollegor, nödvändigt för att det inte fanns någon framtid för mig på just den tjänsten och lyckligt för att jag vet att jag har något nytt att komma till, som är i enlighet med min utbildning och önskan.

Samtidigt är det så klart nervöst. Jag vet vad jag hade, men vet inte vad jag kommer att få. Nya sätt att arbeta med, nya kollegor och nya elever.

Det är med spänning somnar åker till jobbet imorgon!

Jag drar västerut!

Efter 38 timmars vakentid och en stökig natt for jag till jobbet för att leverera. En introduktion stod på schemat, så det gällde att vara skärpt, har tankarna på plats och lugnt, sansat och strukturerat guida efterträdaren genom schemat och varje elev för sig. Jag fick väl godkänt på uppgiften! Inte illa för att känna mig som en karaktär tagen ur en film om zombies.

Jag är redo att avslöja min hemlighet. Jag drar väster ut!

En efterträdare behöver man om man ska sluta på ett jobb. Det ska jag!!!

Det har varit en process, en dragkamp mellan nuvarande och kommande arbetsplats, så nu äntligen! På tisdag nästa vecka heter min arbetsplats Hammar skola i Kristianstad! En F-2 väntar på mig, först och främst fram till sommaren, med möjlighet till förlängning eller fast.

Efter att ha kommit till anställningsintervju på rätt tid men fel dag och med trasiga strumpbyxor måste jag gjort ett gott intryck eftersom jag fick tjänsten! Jag ser fram emot det nya som väntar!

Prickad

När jag var liten hade vi husvagn. En lycklig barndom! Men efter doktorns order fick vi pga pappas hälsa göra oss av med den. Vilken sorg! Efter många år trotsades doktorns order och en ny husvagn införskaffades och en lycklig tonårstid var ett faktum. Vi reste både kors och tvärs i vårt avlånga land och några av de kontakter vi knöt med vänner har jag fortfarande kvar.

Som jag skrivit förut var husvagn en självklarhet för mig, men inte för Krille. Han har med åren lärt sig att uppskatta husvagnslivet, vilket jag är tacksam för.

I somras startade vi tidigt med vårt resande. Växjö, Gullbranna, Gullbranna igen, Tidaholm, Oskarshamn och så Öland! En fantastisk semester! Dessvärre skulle min hälsa störa semesterfriden. Kliande ögon, rinnande näsa, kliande hals som säkerligen fått många andra campinggäster att tro att vi hade en stor gris med oss i husvagnen!

Klart att oron fanns över att få göra sig av med husvagnen, precis som mamma och pappa fick göra.

Efter att ha sökt läkarhjälp för det blev jag hänvisad till receptfria läkemedel som hade noll effekt och vidare en allergitest som skulle göras i höst när man inte kan påverkas av det naturen ger.

Prick och stick, prick och stick.

Kliande, kliande. Röda utslag! Klara besked direkt!

Kvalsterallergi.

Hur hamnade jag här?

Sen vi var iväg i helgen har Mollie haft feber och hostat sig igenom nätterna. Det har inneburit extremt lite sömn. Sista gången jag tittade på klockan var hon halv fyra imorse och klockan stod på ringning tjugo över sex. Det var ingen enkel match att få benen över sängkanten och duschen hjälpte föga. VAB var inte heller att tänka på eftersom Krille jobbat eftermiddag och jag hunnit hem innan han skulle ge sig iväg till jobbet.

Lite försenad var jag på plats på jobbet i morse, men jag har ingen som helst aning hur jag kom dit. Jo jag satt i bilen, rattade och tryckte på gaspedalen, men allt annat är väldigt vagt.

Nu väntar sängen och jag hoppas att det blir lite mer sömn i natt för imorgon väntar den lååååånga jobbedagen!

Trötter

Barnens höstlov har börjat. Jag jobbar imorgon också. Dagens innehåll i form av föreläsningar om PP, bedömningar och matriser har varit intressanta och innehållsrika, men vad trött man blir av att sitta och lyssna en hel dag. Stundtals hade jag lite svårt att koncentrera mig, för jag hade tankarna på vad jag istället kunde befunnit mig. Jag har fortfarande något att berätta, men tiden är inte rätt ännu. Det är fortfarande saker som måste falla på plats.

Dagens trötthet kommer inte bara från föreläsningen. Tröttheten är också sviter från helgen som varit. Årets höstkonferens! Paige Juneus, som jag skrivit om förut, har tillsammans med pastor Tommy delat på föreläsningarna, och vilka sammankomster det har varit! I spannet från ung till 90+ har alla uttryckt sig i skratt, tårar, jubel, dans och glädje över det vi fått se och uppleva! Rörande överrens vill vi alla ha mer! Det bästa av allt är att det finns mer att få!

TJOHOOOOO!!!

Har något att berätta, men det får bli senare för nu ska jag iväg och fixa med Mathildas spökfest!!

Jag är fast,

Sitter i soffan med paddan i knät. Pustar ut efter alla turer idag. Efter kyrkan och go mat gick jag och Mollie på långpromenad i det vackra vädret. Vår lilla stad håller på att expandera och vägen till det nya området "Ljungaviken" går genom naturskön miljö. Vägen dit gick smärtfritt men snart skulle kroppen säga ifrån och förkylningen gjorde stegen tunga på tillbakavägen. Så nu sitter jag i soffan med fötterna på bordet och filten över mig och spelar........hm

Jag försökte in i det längsta att undvika det, för att jag visste hur det skulle bli. Sen bad mannen om lite hjälp och så var det kört!

Jag är fast!!!

Fast i WORDFEUD

Jag är tillbaka!

Jag är tillbaka!!! Ett helt år äldre!

Det har varit en hektisk månad. Jobbet har tagit nästan all energi, men jag börjar komma in i det nu när jag samlat in en massa information. Det kändes som att börja på noll utifrån den lilla information jag fick i starten. Lärarna på skolan har varit väldigt förstående och mycket hjälpsamma, så det har klart underlättat.
I övrigt så har ju vardagen rullat på, fast med sina höjdpunkter så klart. Helgerna har varit fulla med innehåll, vänner, svärföräldrar, aktiviteter m.m. Denna helgen är inget undantag!

Vi firar i dagarna tre!

Mathilda fyllde år i torsdags och som jag skrev har jag hunnit bli ett år äldre. Jag fyllde hela 37 år igår!! Det blev ett mysigt firande tillsammans med mannen, barnen, föräldrar och delar av syskonskaran, med bjudmiddag hemma hos mina föräldrar. Jag blev rejält firad men fina presenter, varav den ena jag använder i skrivandets stund....IPAD, hm IPAD 2 menar jag (tydligen en viktig detalj enligt mannen). Jag får öva ordentligt på finmotoriken!

Idag bjuder jag igen! Mousaka, sallad och Marabou, schweizernöt-pannacotta och annat smått och gott!

Första dagen!

Vaknade imorse med en riktig dunderförkylning! Näsan rinner och jag nyser hela tiden, ögonen kliar och rinner och halsen är alldeles tjock.

Kul förstadag på nya jobbet.

Det är väldigt mycket nytt att sätta sig in i! Egentligen är denna tjänsten långt utanför min kompetens, har bara vissa utvalda delar. Men det kändes som en bättre investering för framtiden att jobba som specialpedagog än resurspedagog.

Jag ska nog inte ställa för höga krav på mig själv. Att börja på nytt jobb, utan vettig introduktion, när man inte känner eleverna och tro att man kan göra underverk på 11 veckor, är nog inte realistiskt.

Jag får ta en dag i taget.

Nu ska jag krypa ner i sängen och lägga på en massa extrafiltar för att försöka få bukt med frossan.

Go Natt, på återseende!

Fotografering för hela slanten!

Det har varit en händelserik vecka, med många nya intryck så jag är aningen trött den fredag eftermiddag.

Det har varit mycket telefonsamtal fram och tillbaka angående en tjänst, en speciallärartjänst igen. Som det ser ut i dagsläget börjar min anställning IMORGON! Det är en stor glädje och en börda som fallit från mina tyngda axlar. Jag fick en dags introduktion igår, lite kan tyckas, med det var en dag mer än vad jag fick på förra jobbet. Det känns lite övermäktigt just nu, men det ska väl bli bättre när jag lärt känna eleverna. Idag har jag gjort ett kort besök på jobbet och hunnit med skolfotograferingen. Inte den bästa looken kanske, för jag visste inte om det. Men, men...

Den hjärna jag förhoppningsvis har, har också blivit plåtad idag.

MRT.

Jag hade ingen aning om vad som väntade, men en trevlig sjukskötare som med all säkerhet skulle kunna sadla om till pedagog, gick grundligt igenom hela processen.

En tagning, lite insprutad kontrastvätska och så en tagning till. Inget smärtsamt alls och det hela var över på 20 minuter. Väntan på svar dröjer tills mitten på nästa vecka. Då får vi veta vad som trycker.

Nu ska det packas!!

Sista turen med husvagnen väntar. En härlig helg hos Kusinen Sara, med familj! Det ser vi fram emot!

Halv åtta hos mig.

Huvudet var verkligen inte med igår. Huvudvärk från morgon till kväll. Herr TREO har blivit en god vän till mig den sista tiden. Skulle verkligen vilja utesluta honom ur min bekantskapskrets. En koll på hur hjärnan egentligen mår väntar, lite nervöst faktiskt. Undrar just om det finns något vettigt innanför pannbenet? Svaret på det får vi veta inom kort.

Så, igår. Hade planerat fredagsmys, först Bellas place, fullbokat, istället Sbg- pizzerian, eventuellt med grannarna. Det blev det inget med heller. De stora barnen startade nära på tredje världkriget, sen var det kört.

Halv åtta hos mig.... Knack, knack, knack? Vem där? Mr migrän. Herr Treo hade slutat för dagen och Mr Ibumetin gjorde ett gott försök att mota Olle i grinden. Tyvärr utan framgång. Halv åtta hos mig blev det läggdags. Med kudden över huvudet.

Ikväll gör vi ett nytt försök med lite mys.