Bara vi två ❤️

Nu är vi på väg söderut, bara mannen och jag. ❤️ Hotell, middag, konsert ikväll och imorgon blir det shopping. 

På tivoli med Step by Step

Step by Steps show gick av stapeln igår. Kändes lite konstigt att "bara" vara åskådare denna gången, men det har inte funnits utrymme att delta, även om det hade varit roligt.  

Tema tivoli tog med oss på hissnade äventyr och igenkänningsfaktorer fanns det gott om. 

Mollie dansade två danser. Rollercoster och Funhouse. Det är verkligen en höjdpunkt med dansshowen tycker hon. Så roligt att se glädjen hos henne när hon står på scen! 

Föranmälan är gjord till nästa termin, så vi är garanterade en en ny show till våren... och många fler för den delen, för Mollie har bestämt att hon ska dansa så länge det går och sen ska hon bli dansledare, precis som Izabell! 

Stig, ett möte att minnas

Idag hade jag ett sånt där ögonblick som stannat kvar i mina tankar hela dagen. 

Jag skulle hämta Mathilda på stationen i Hässleholm. Medan jag satt i bilen och väntade skickade jag ett sms och bad henne köpa med en frappino från Espresso house när hon anlände med tåget. Fick till svar att hon var i Osby, så jag traskade in själv och köpte. 

Det var mycket folk i rörelse på stationen och jag älskar att sitta på platser och bara studera människor. Människor fascinerar! Medan jag väntade satte jag mig på en bänk och snart var konversationen igång. 

Det började med humor, att jag vågade slå mig ner brevid en gammal man som han. En liten anspråkslös man med rullator, som inte såg särskilt skrämmande ut sa jag. Men han förklarade att skenet kunde bedra, att han minsann kunde bitas ibland. 

En man som varje dag gick på promenad till stationen för att köpa kristianstadbladet, för det var hans hemtrakt. Ett långt liv med så mycket innehåll, berättat på så kort tid. Glädje och sorg, kärleken till hans vackra fru han mött för 44 år sen på dansbanan i Hässleholm, som fört honom från Kristianstad till Hässleholm, hans mardröm att mista sin första fru och stoltheten i hans ögon när han berättade om sina döttrar. Imorgon ska han sjunga med sin kör. 

En man vid namn Stig. Det är allt jag vet och ändå så är det ett möte att minnas. 

Lite nytt till masterbedroom

Pling, pling, pling. Mathilda är i Västergötland och vill ha uppdatering på tågavgångar och spår inför hemresan idag. Men även om det blev väckning på det viset, så innebär det ju inte att man måste stiga upp. Speciellt inte om man får en kaffe levererad av mannen. 

Så jag ligger kvar och begrundar mitt inköp till sovrummet. 

Har letat rund spegel länge i rätt storlek i förhållande till väggen och i "mässing". Hittade detta sista exemplaret på Eko. Jag gillar att den sticker ut lite, men mannen ser problem! Städproblem. Men hur ofta putsar man speglar egentligen? 

Den får stanna kvar! 

Sängbord fick också följa med hem. 

Lagom stora, rätt höjd, i mässing och marmor. Måste bara ta ett krafttag och justera sängen något i sidled. 

Några saker kvarstår innan vi kan kalla det färdig i vårt sovrum. Belysning till tak och vid säng och skjutdörrar till garderoberna, som vi aldrig blir färdiga att beställa. Kanske något att ta tag i ikväll efter alla turer som väntar idag. 

T o R till gula huset

Precis hemkommen från en tur till GeKås, Ullared. En galenskap, jag vet! Man åker inte dit en lördag så nära in på jul, men helgerna framöver finns inte ens så mycket utrymme att det skulle gå att klämma in ett besök med ett skohorn... 

Det har trots allt gått över förväntan. Vi kom dit kvart i sju och då var det bara att kliva in. Strategiskt tog vi leksaksavdelningen och dam först och undkom det kaos som brukar utspela sig där. Tidig lunch och sen en titt på heminredning innan vi lämnade varuhuset tidigare än någonsin, med julklappar och lite annat smått och gott, som det sig bör. 

Det har så klart inte gått så smidigt alla gånger, så det var lätt att känna medlidande med den extrema kön som ringlade sig ända upp till bussparkeringen när vi kom ut. Blir intressant och se om det talas om någon form av rekord imorgon. 

Nu blir det välförtjänt fötterna på bordet! 

Tillbaka till skolbänken.

Det råder brist på lärare som vill ta emot lärarstudenter, så jag anmälde mig till LUF-uppdraget i augusti och fick snart en förfrågan och tackade ja, utan att egentligen veta vad det var jag gav mig in på. Men jag gillar ju utmaningar och tänker att jag lär mig under tiden.... Ser det som en möjlighet att bli uppdaterad kring vilka vindar som blåser vid lärarutbildningen idag... 

Idag var det tillbaka till skolbänken på högskolan för LUF-träff för att få information om uppdrag och vad vi kan förvänta oss av studenter, vilka krav vi kan ställa och vilket vårt uppdrag är. Känns lite nervöst, men det var tydliga riktlinjer kring bedömningarna, så det ska nog gå bra. Högskolan brukar vara väldigt generösa med förtäring och idag var inget undantag. Både förmiddagsfika och thaibuffe blev man bjuden på. 

En bonus med dagen var att min blivande kollega Ulrika oxå hade anmält sig som lufare för första gången, så det blev ett tillfälle att bekanta sig närmare och prata kring mitt nya jobb. Känner mig taggad! 

Flytten går öster ut

Ibland måste man ta obekväma beslut, snabba beslut som man några dagar tidigare inte ens ägnat en tanke åt. Beslut som man vet är till det bättre ur många aspekter, men som gör ont för att det är en form av skilsmässa från människor som man håller av väldigt mycket. 

Beslutet är taget! 

När det var taget blev det en krock av känslor på en och samma gång. Man gläds över alla fördelar som kommer att bli, man sörjer över tanken att man inte ska va tillsammans med alla kollegor som under fem års tid har blivit vänner som man delat både glädje och sorg med. 

Men som Carola sjunger, "Sanna vänner har man kvar..." 

Det är min tröst! 

I februari går flytten öster ut! Jag flyttar hem. Min arbetsplats byts från Hammars skola i Kristianstad till Falkviksgården i Sölvesborg. Tillbaka dit där allt började under min utbildning. 

Jag ser fram emot nya utmaningar! Lära känna nya elever och nya härliga kollegor. Men oxå fördelarna som väntar... Liten skola, mindre klass, cykelavstånd till jobbet, sparade bensinpengar, högre lön och mer tid till mig själv, familjen och hemmet.

Men det är så klart en känslosam process jag ska gå igenom. Skönt att få tre månaders uppsägningstid på sig....