Cykelpremiär

Jag köpte mig en fin, ljusblå cresent mountinbike för ett par år sedan. Förra året blev det inte mycket cyklande eftersom jag var så sjuk, så i år vill jag har revansch. Igår var det cykelpremiär med Mollie i barnstolen där bak. Hon gillade det och satt och trummade mig på ryggen och log med hela ansiktet och jollrade under hela cykelturen. Jag å andra sidan var mindre road! Jag får ju helt klart skylla mig själv att jag köpt den sportiga varianten av cykel med en sadel och helt klart stämmer med stilen. Dessvärre stämmer denna sadel inte så bra överrens med min bak. Smal sadel, bred bak... ja du hör själv hur dumt det låter. Hela känslan är att jag ska klyvas på mitten! Vid varje synligt bula eller grop i vägbanan blir det till att lyfta sig lite grann och stå på tramporna för att denna klyvning inte ska verkställas. Skulle jag missa denna förberedelse så blir det allt ett jämrande läte. När jag sen kliver av cykeln får jag korslägga benen och knipa åt så att bäckenet lägger sig till rätta igen. Alternativet är att köpa en tantsadel och byta ut det smala eländet men vad som låter värre än smal sadel, bred bak är ju tantsadel på sportcykel! Det går ju inte alls!!! Man får väl helt enkelt bita ihop och sätt igång och träna bakmusklerna så den framtida välsvarvade rumpan passar in på den smala sadeln!