Nej tack, Nja tack

Ni som har hängt med ett tag på bloggen vet att jag är mellan två jobb. Visst fyller jag ut en del dagar med vik och de dagarna är ofta toppen. Visst är det en del som ringt och erbjudit mig småpotatis, t ex ringde en rektor och erbjöd mig 20% utlagt på två förmiddagar. På hemmaplan hade det kanske fungerat, med 4,5 mil enkel resa. Nej tack!! Det skulle knappt täcka bensinkostnaden att tacka ja till det jobbet.

Det går att hanka sig fram på annat sätt, men för en barnfamilj är det oerhört slitsamt.

Jag fick en förfrågan igår om ett evn längre vik som resurspedagog, inget är bestämt men kanske. Jag hoppar inte högt av glädje! Rektorn på den skola jag jobbat på en del, som för övrigt rekommenderat mig, frågade idag om det var ett jobb jag kunde tänka mig ta.

Mitt svar blev att jag har mina drömmar och visioner om att få ha en egen klass, men att jag får bortse från egna mina önskningar för familjens trygghet och ett jobb är ett jobb.

Om ifall att, det blir något av, hoppas jag att jag gör rätt i att ta det, trots att det inte är vad jag vill. Jag hoppas att det så småningom kan leda till något mer, det är ju trots allt på hemmaplan.

Tids nog får ni veta hur det gått.