Efterlängtat ögonblick.

Sömn har varit en bristvara sen jobbet började. Hjärnverksamheten är nästan ständigt igång för att organisera och få alla bitar på plats, för att arbetet ska flyta på i största möjliga utsträckning. 

I fokusen på jobbet faller det enkla, vanliga i glömska till mannens stora fasa! 

Hemma i det vardagliga märker man också förändringar. Barnen har börjat skolan, Melwin i femman och Mathilda är nu mer en högstadieelev. Tänk vad tiden går fort! Alla ska upp på morgonen, skjutsas och hämtas. Läxor ska göras och förhöras! I samma utsträckning som vi skickar ut papper till våra elever på jobbet, kommer det hem papper från barnens respektive skolor, som ska läsas igenom och fyllas i. Aktiviteterna börjar också komma igång med allt vad det innebär! 

Det konstiga är att en vecka som ligger framför kan se tom ut i kalendern på lördagen, för att sen på söndagen vara fullbokad utan att man kan göra något åt det! Det är kanske det som kallas livet! 

Jag gissar att det hysteriska nuläget kommer att balanseras om ett par veckor, när man kommit in i en gång och fått rutiner på jobb och vardag. 

Tills dess får man förvalta de små stunderna till vila som man kan få, som detta efterlängtade ögonblick!!