Vaknade av den knarrande trappan från 1939 när sonen kom ner från övervåningen. Tittade på klockan. Elva timmars sömn, ändå är kroppen spänd som en fiolsträng! Armarna värker, fingrarna är som tjocka korvar och det känns som det ligger 100 kg tyngd på mina axlar. Känner mig faktiskt riktigt mörbultad!
För mycket jobb och motgångar de senaste veckorna har nog gett kroppen en rejäl omgång!
Skulle egentligen inte vilja göra någonting idag, men några måsten måste göras, eftersom vi ligger hopplöst efter med hemmet. Får försöka göra mitt bästa för att helga vilodagen imorgon.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tackar så hjärtligt!