Nej tack, Nja tack

Ni som har hängt med ett tag på bloggen vet att jag är mellan två jobb. Visst fyller jag ut en del dagar med vik och de dagarna är ofta toppen. Visst är det en del som ringt och erbjudit mig småpotatis, t ex ringde en rektor och erbjöd mig 20% utlagt på två förmiddagar. På hemmaplan hade det kanske fungerat, med 4,5 mil enkel resa. Nej tack!! Det skulle knappt täcka bensinkostnaden att tacka ja till det jobbet.

Det går att hanka sig fram på annat sätt, men för en barnfamilj är det oerhört slitsamt.

Jag fick en förfrågan igår om ett evn längre vik som resurspedagog, inget är bestämt men kanske. Jag hoppar inte högt av glädje! Rektorn på den skola jag jobbat på en del, som för övrigt rekommenderat mig, frågade idag om det var ett jobb jag kunde tänka mig ta.

Mitt svar blev att jag har mina drömmar och visioner om att få ha en egen klass, men att jag får bortse från egna mina önskningar för familjens trygghet och ett jobb är ett jobb.

Om ifall att, det blir något av, hoppas jag att jag gör rätt i att ta det, trots att det inte är vad jag vill. Jag hoppas att det så småningom kan leda till något mer, det är ju trots allt på hemmaplan.

Tids nog får ni veta hur det gått.

Vet ni vad?

Mollies sövning tar lååång tid. Idag tog det väldans lång tid eftersom jag missbedömde och trodde hon hade somnat. Då var det bara att börja om från början.
Det positiva med att ligga dubbelvikt i den lilla barnsängen är att man får möjlighet att tänka och reflektera i mörker och tystnad. Det är då jag kläcker ideér.

Ikväll, precis som många andra kvällar den senaste tiden, ägnade jag tid åt att fundera hur vi kan använda våra ytor på absoluta och maximala sätt utan att det ska behöva kosta miljonen.

Å vet ni vad????

Jag tror jag har kommit på det.

När Mollie väl somnat var det snabbt ner och fram med papper och penna! Jag har ju ett litet hinder kvar, en man att övertyga!!

Å vet ni vad????

Det var inte alls svårt!!

Rockad!

Oj, oj, oj.

Det har varit mycket den senaste veckan. Melwin har fyllt år, jobbat en del och så gav vi oss på ett projekt som visade sig bli jättestort.

Som läget är nu med ekonomi och byggplaner så funderade vi på hur vi kan göra det bästa av vår bo-situation.

Lösningen blev följande:

Mathilda flyttade in i vårt rum, tillsammans med bäddsoffan som stod i allrummet på övervåningen. Vi flyttade in i Melwins rum, medan Mollie med alla sina saker, som legat överrallt i huset, flytade ut i allrummet. Melwin fick ta sitt pick och pack och flytta ner en våning till Mathildas rum.

En fullständig rockad.

Om möbleringen tog sin lilla tid och vissa saker är inte riktigt färdiga, så jag håller er på sträckbänk ett litet tag. Bilder kommer.

Så här långt är vi väldigt nöjda med nödlösningen!! Mest nöjd är Mollie som har fått ett litet "krypin".

Sötaste 2-åringen!!

Idag är det Mollies dag!

"Tå å" säger hon och håller fram sina två pekfingrar!

Frukost på sängen, öppna småpaket och sen leka "laga mat" Hon verkar nöjd hittills.

Snart väntas familjekalas med det öppning av det "JÄTTESTORA" paketet som hon vet hon ska få öppna idag! "Öppna fedag"

DU är DU och DU duger! Eller?

DU är DU och Du duger var en sång vi sjöng i söndagskolan när vi var små. Visst låter det fantastiskt! Du är bra som Du är...eller?


Min son, nio år spelar fotboll. Han älskar fotboll. Zlatan, Messi, Barca, Milan, Mjällby osv. Han kickar gärna boll på baksidan och älskar när pappa är med och dribblar och hamnar ofta i soffan framför TV:n när det vankas stormatcher. Han tränar två gånger i veckan och spelar match utöver det.

Han och MÅNGA andra 02:or.

Jag förstår väl också att alla inte kan bli fotbollsproffs eller ens bli uttagna i vårt juniorlag/herrlag i SGIF, men den smyganade utvecklingen som sker i laget är något jag ogillar starkt!

Senaste cupen delades grabbarna in i A, B och C lag. Medvetet hade man kategoriserat alla de duktiga i A-laget, de medelmåttiga i B-laget och de sämsta i C-laget. A-laget vann alla sina matcher, C-laget förlorade alla sina.

Hur tror ni de klassade "nollorna" kände sig den dagen?

Behöver jag säga vilket lag Melwin spelar i? Det var med tunga steg han gick hem den dagen!!

Melwin har ett stort hjärta för fotboll! Han försöker verkligen och tycker det är roligt. Därför vill vi uppmuntra honom att fortsätta!

Men...

Barn är inte dumma!! Jag bävar för den dagen han kommer att inse och förstå att han är med i C-laget.

Min filosofi är att om man får vara med de som är något bättre än sig själva, höjer man sig ett snäpp! Jag tror också att framåtmål sporrar spelarna att kämpa mer. Jag tror dessutom att barn som kanske inte är så duktiga, tids nog kommer på detta själva. Men vid åtta, nio-årsåldern borde de få vara barn och glädjas över att få spela och göra mål!

"Någon" borde tänka till!!!

100 % träffsäkerhet!

Har ni nån gång suttit i ett stort sammanhang och lyssnat till en föreläsning eller predikan och känt att det som sägs är riktat bara till dig.

Det hände mig idag.

Visserligen har jag varit med om detta förut, men idag kunde det lika gärna bara varit jag och Malin i rummet.

Psaltaren (i bibeln) har varit min tillflykt i flera dagar. I sorg och förtvivlan kan man lätt känna igen sig, samtidigt som orden kan ge en tröst, styrka och glädje igen.

Det var Malins budskap idag! Träffsäkerheten från talarstolen var 100%. Jag känner mig mer upplyft och uppmuntrad än jag gjort på länge när jag lämnade kyrkan idag. Kanske för att jag varit långt nere i veckan.

Förtrösta på Herren och gör det goda, bli kvar i landet och sträva efter trofasthet.Ha din glädje i Herren, han ska ge dig vad ditt hjärta begär. Psaltaren 37:3-4

Detta har jag läst om och om igen i flera dagar!

Man blir aldrig prövad i mer än man klarar av.

Ja, det räcker nu!!!

Jag ska resa mig upp, damma av mig och ta nya tag!!

Det löser sig alltid, på nått sätt.

Vad händer nu?

Det har varit tunga dagar.

Det verkade så självklart, jag trodde verkligen att jobbet skulle bli mitt och flera med mig, även inblandade. Ett helt år framöver skulle jag få jobba i en dröm. En liten byskola med naturen runt knuten, en F-1 med goa kollegor. Min lärardröm. Men någonstans ändrades allt, jag snubblade på mållinjen. Som om inte det var nog så under väntan på beskedet, som rektorn väntade tills nästa dag, trots löfte om meddelande samma dag, blev jag av med ett annat vik-erbjudande, för de kunde inte vänta längre.

Många har försökt trösta " det kommer snart något annat", "det får säkert något bättre". Jag har svårt att se det just nu, trots att jag försöker.

Tankarna har snurrat i flera dagar!! Frågorna är många, även från de stora barnen. VARFÖR? Vad händer nu?

Det är så mycket som hänger på om man har jobb eller inte. Mycket ekonomi förstås. Offerten på tillbyggnaden som levererades härom dan, det får vi helt lägga åt sidan. Mannens studier, kommer det att fungera? Melwin är superbesviken för att han inte får gå på fritids på eftermiddagarna. Listan kan göras lång....

En annan fråga är, vad tar vi det från här?

Jag har inget jobb, vårt hus är för litet....

Vi funderar på om vi kanske måste vidga våra vyer och inte låsa oss fast vid det trygga. Det finns jobb och det finns andra hus..... men inte där vi bor just nu.....

Inom en snar framtid måste saker och ting lösa sig.

Det är en tid av sökande hemma hos oss. Ett sökande efter vad som är rätt för oss.