När hon skulle komma till världen var det med stor dramatik. Mitt i allt oroade jag mig mest över att hon inte skulle få en egen födelsedag. På marginalen, en dag innan min födelsedag såg hon världens ljus för första gången.
Om mindre än en timme är det dags för min bemärkelsedag. Ett nytt 10-tal börjar.
Sen Mathilda föddes har min dag inte firats nämnvärt. Det har blivit en sammanslagning av firande där jag tyckt att dottern skulle ha allt fokus. Det har jag nöjt mig med.
Jag har funderat över skillnaden från nu, 39, till imorgon 40....
Jag har inte kommit fram till något vettigt.
Imorgon är min födelsedag, som det brukar vara varje år. Siffrorna som hänger med säger inte så mycket.
Förmodligen vaknar jag imorgon bitti av väckarklockan och känner mig som vanligt som en hundraåring när jag ska kliva ur sängen, fast jag ser ju inte en dag äldre ut än 25!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tackar så hjärtligt!