onsdag 31 mars 2010

Mitt namn är Ester


Det är min namnsdag idag, Esterdagen. Mitt fullständiga namn är Ester, Elisabeth, Elaine, med det sista som tilltalsnamn. Förr i tiden hymlade jag med Esternamnet och sa att jag bara hette Elisabeth, Elaine. Problemet var ju bara att mamma och pappa satte Ester i början varpå det vid flertalet tillfällen hände att det dök upp ett brev adresserat till Ester Nilsson eller att jag blev uppropad som just Ester. För ett litet barn kan det vara förödande, vilket det var för mig och den röda färgen i ansiktet infann sig mer än en gång. Jag tyckte namnet var hemskt trots att min goa farmor bar namnet, men hon var ju så klart en tant och då passade det ju in. Med tiden har jag accepterat mitt andra namn och till och med börjat gilla det. Idag bär jag namnet med stolthet tillsammans med andra storheter som bland annat Ester Williams, men min absoluta favorit är Ester i biblen, en stark, modig och vis kvinna!

tisdag 30 mars 2010

Färjestad i våra hjärtan.


Då var det ett faktum! Färjestad höll inte ända fram i år, vilket är tråkigt. Tycker ändå att de gjorde en stor insats med tanke på att de haft så stora förändringar i laget och dessutom tappat en extremt duktig målvakt. Färjestad har alltid varit mitt favoritlag, förutom en kort period i slutet på åttiotalet då jag höll på Malmö, eller rättare sagt på Pekka Lindmark! Han slutade ju spela så då återvände jag till Färjestads hejaklack och där har jag stannat sen dess. Som tur är håller ju Krille också på Färjestad, vilket är bra för husfriden. Däremot är det inte direkt fridfullt när vi tittar på matcher för då kan det bli ganska så högljutt här hemma! Som en riktig supporter har jag ju inhandlat diverse prylar för att skapa stämning här hemma, fast inte till mig då. Vi som föräldrar få ju ta vårt ansvar och föra Färjestads supporteranda vidare till de kommande generationerna så vi har sen tidigare inhandlat barnmössa, haklapp och napp! Funderar nu på om inte det snygga påslakansetet skulle passa Mollies säng perfekt! Det ska börjas i tid!

Barndomsminnen

Nedräkningen har börjat och snart är det dags att hämta hem husvagnen! Planerna för sommaren är i full gång!!! Mycket husvagn blir det i sommar, lite revanch för förra sommaren. Tanken är att korsa från öst till väst i år. Att vi skulle skaffa husvagn var ingen självklarhet. Jag är uppvuxen med husvagn medan Krille är sommarstugebarn, så våra erfarenheter låg inte på samma nivå när jag började prata om att jag ville skaffa husvagn och att det var fantastiskt. Saken blev ju inte lättare av att vi just i den vevan skulle förverkliga mannens dröm om MC. Vi brukar skoja en del om det, att Krille iaf fick något på två hjul! Ingen är väl gladare än jag att han gick med på att pröva på campinglivet och att han till på köpet skulle gilla det!!! När jag var liten hade vi husvagn i två omgångar. Först en Europa på 5.30 för fyra personer. När vi sedan skaffade en annan husvagn flera år senare köpte mamma och pappa en Sävsjö 4,70 och då ska det tilläggas att vi var sex personer i familjen. Jag minns fortfarande en händelse från en camping utanför Uppsala. Vi hade kommit sent på kvällen till campingen och satte då inte upp förtältet. När vi klev ut ur husvagnen följande morgon satt ett mycket fint par och drack sitt morgonkaffe utanför sin stooora husvagn. Vi kunde riktigt se hur de räknade i sina huvud när vi klev ut den ene efter den andre och hur de måttade vår husvagn med sin blick fram och tillbaka, en ekvation de säkert inte fick ihop. Hakorna hängde långt ner om man säger så. Det blev väl inte bättre av att vi satte upp förtältet för att i nästa sekund upptäcka att vi hade en myrstack, med myror av de ettriga slage inne i tältet, varpå vi fick packa ner delar av tältet, sätta till bilen och flytta husvagnen med övriga familjen gående bredvid, bärandes på tältet till en ny plats. Det hände en hel del på våra husvagnssemestrar vill jag lova och det är goa och härliga barndomsminnen. Krille och jag har väl inte direkt råkat ut för några större missöden när vi har campat men vi har så klart många fina minnen från de campingturer vi hittils haft. Jag hoppas i alla fall att våra barn, när dom blir stora, ska se tillbaka på sin barndom och ha en massa härliga minnen från sina campingsemestrar.

måndag 29 mars 2010

Kurragömma!

Undrar om mina bloggbilder leker kurragömma med mig? Hallå, det är fritt fram!!!

Varför skriva blogg??


Jag fick frågan varför man bloggar och jag fick tänka till en stund. Sen jag startade med bloggandet har jag egentligen bara tuffat på i mitt skrivande, mest för att jag tycker det är så roligt. Jag visste egentligen inte om att jag hade så mycket tyckande och tänkande inom mig förrän jag startade upp med min Facebook igen efter nyår och upptäckte då att raderna inte räckte till i det jag ville uttrycka. Vid flertalet tillfällen skrev jag långa inlägg, tryckte på dela och fick till svars att inlägget var för långt. Det blev till att massakreka min text och då tyckte jag det blev så urholkat att det inte var någon mening att dela med mig. I bloggandet kan jag skriva hur långt eller kort jag vill och det blir så mycket trevligare med lite bilder hit och dit. Eftersom jag inte är den mest vältaliga personen i världen, som till en början kan verka lite blyg och ändå vill ha möjlighet att uttrycka mig i vad jag tycker, tänker och upplever så är ju bloggandet ett helt perfekt sätt att få göra det på. Dessutom tycker jag att det är avkopplande att få reflektera över händelser och sen skriva av mig. Så... jag bloggar för att jag tycker det är superkul, för att jag har så mycket att säga, tycka om och gärna vill dela med mig av.

söndag 28 mars 2010

1000 besökare!!!!

Det närmar sig! Klockan är 23.01 den 28 mars och min besöksräknare står på 995. Inom kort kommer 1000-besöksgränsen att sprängas! Jättekul! Tack till alla som läst min lilla blogg sedan starten den 22 Februari 2010!

På hemligt uppdrag.


Jag hade faktiskt inte tänkt blogga idag men vi väntar på att det ska bli paus i hockeymatchen mellan Färjestad och Skellefteå. Det är ju lite ödesmatch idag för de svenska mästarna och till lika det lag både Krille och jag håller på. Det kan bli lite högljutt ibland kan jag lova! I pausen väntar lite fika och ett snabbt familjeråd. Det har varit på planeringen länge att införa "Veckans hemliga uppdrag" men det har inte blivit klart förrän nu. När jag utbildade mig stötte jag på en liknande form av uppgift på en praktik. Då fick eleverna en hemlig kompis som de skulle vara extra snälla emot under veckan. På fredagen skulle eleverna gissa vilka som de haft som hemlig kompis. Jag har utvecklat detta lite så här får barnen ett hemligt uppdrag istället. Det kan vara allt från att läsa sagor för Mollie, hjälpa till att hålla ordning på skohyllan till att ge alla i familjen en go kram varje dag. Vi får se om det blir någon succé. Barnen har iaf frågar efter det hemliga uppdraget ett tag nu så jag hoppas det ska bli ett gott resultat av det. På familjerådet i övrigt bestämmer vi veckans matsedel. Vi får alla vars en dag att bestämma över. Barnen har också veckans mål, en uppgift som de bestämmer själva vad det ska vara. Det är en liten mysig stund då vi får tillfälle att samlas hela familjen och prata och planera kommande vecka.

lördag 27 mars 2010

Jag vill ha tonåringar, av en enda anledning!

Jag längtar tills barnen är i tonåren! Inte för att jag vill att de ska växa upp så fort, men fördelen med tonåringar är att när de är lediga sover de länge. Jag förstår inte hur barnen orkar. Igår blev det en sen kväll hos våra BB-kompisar Frida & Micke. Vi var väl hemma vid tolvtiden och innan Melwin kommit i säng hade klockan tickat iväg lite till. Själv dröjde det ytterligare innan jag själv somnat. Så klockan 6.37 i morse hörde jag hur det började knarra i trappan och Melwin var vaken. Om jag själv hade stigit upp klockan 7.00 på fredagen, gått i skolan med det tempot som är där, lekt hemma, lekt hela kvällen med Elliot och spelat wii, kommit i säng efter tolv, då hade jag säkert kunna sovit i ett dygn! Men inte Melwin inte. Han var pigg som en mört när han kom ner. Grrr. Lite tonårsfasoner hade inte varit fel för jag önskar mig en rejäl sovmorgon! Det hade varit sååå skönt!

fredag 26 mars 2010

Skoförsäljare i Afrika

Det går inte... har ni någonsin uttala de orden? Ibland råkar man ut för saker i livet där man inte ser lösningen, men jag tror att man kan vända allt till sin fördel. Jag gillar denna berättelsen om skoförsäljarna som åkte till Afrika för att sälja skor för den inger hopp om att vad man än möter för motstånd så kan man alltid se saker ur två olika perspektiv, det gäller bara att komma på det och sen välja att se det ur en positiv synvinkel.
En skoförsäljare åkte till Afrika för att ”bryta” ny mark för sitt skoföretag. Han faxade tillbaka direkt till företaget: ”Jag vill komma hem. Det är ingen som använder skor i den här delen av Afrika”. Försäljaren åkte hem. Företaget skickade istället en annan skoförsäljare, som direkt faxade en jätteorder. ”Här behöver alla skor!” Den förste försäljaren blev nedslagen av att se att alla gick barfota. Han tänkte ”Hur i hela friden kan jag sälja skor här när de inte ens använder sandaler? Det är bäst att åka hem.” Å andra sidan tänkte den andre försäljaren ”Om jag bara kan visa fördelarna med att använda skor, så kommer hela byar vilja köpa mina skor. WOW! …

Vilken typ är du? Ser du glaset halvfullt eller halvtomt? /Elaine

torsdag 25 mars 2010

Olssonfamily


Ännu en trevlig torsdag tillsammans med familjen Olsson. Idag var det vår tur att stå för bjudningen. Rullade köttbullar igår så det stor härliga till, men blev lite tveksam om det skulle räcka så ett litet extrapaket inhandlades idag. Potatis till ett helt kompani skalades. Det är ett märkligt fenomen det där att det går åt mer potatis till mos än om man skulle ätit potatisen vanligt. Mathilda och Melwin fixade sen ihop en äppelkaka till efterrätt. Maten gick nästan åt, blev några portioner med mos över till Mollie. Det är en go och avslappnad stämning när vi träffas. Barnen har roligt tillsammans när det leker och när männen har gett sig iväg till sin innebandyträning får fru Olsson och jag möjlighet att sitta och prata i lugn och ro, vilket uppskattas!

onsdag 24 mars 2010

Allt har sin tid!


Har du en "att göra lista" som ska betas av? Planerar du i förväg vad du ska göra när du har ledig dag eller vet du redan nu vad du ska göra i helgen? Jag kan svara JA på alla dessa frågor. Jag tillhör nog skaran som vill mycket och ibland kan ta på mig för mycket och gärna ligger steget före i mycket som ska göras, jag kallar det effektiv och organiserad. Omgivningen kan ofta tycka att jag har hur mycket energi som helst och till viss del kan det vara så, iallafall i perioder. Det fungerar kanske lite som en elitidrottare som toppar sig inför evenemang. Tyvärr finns det då andra perioder då allt jag vill göra kan kännas övermäktigt och även om inte andra märker det så ligger det en större eller mindre portion av inre stress och bubblar inom mig. Jag jobbar med mig själv på detta område och för att råda bot på det får jag ofta påminna mig själv och tala mig själv till rätta, att jag måste prioritera det som är vikitgast för stunden och framför allt försöka inse att allt har sin tid och inte kan göras på en och samma gång. Som en påminnelse till detta brukar jag läsa denna text i Predikarens bok i Biblen.

Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen: en tid för födelse, en tid för död, en tid att plantera, en tid att rycka upp, en tid att dräpa, en tid att läka, en tid att riva ner, en tid att bygga upp,en tid att gråta, en tid att le, en tid att sörja, en tid att dansa, en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar, en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag, en tid att skaffa, en tid att mista, en tid att spara, en tid att kasta, en tid att riva sönder, en tid att sy ihop, en tid att tiga, en tid att tala, en tid att älska, en tid att hata, en tid för krig, en tid för fred.

I dessa motsatser blir det så tydligt och konkret att man inte kan göra allt på en och samma gång. Det är en lärdom och en tröst! Så även om min lista idag ser lång ut och om kommande projekt kan se mycket ut så har jag lärt mig hur jag ska handskas med detta och jag kan faktiskt att säga NEJ!!!!!!!, och det är inte alla som klarar det!

En hektiskt tid framför mig.


Påsken närmar sig med rask takt och snart får jag ha alla mina barn hemma i en hel vecka. En hel vecka med gemensam frukost, roliga utflykter och mycket mys. Påsklovet brukar också innebära att husvagnen hämtas från sitt vinteride och förhoppningsvis har barnen fått en ny kusin och då blir det en resa till Västergötland också. Det är mycket att längta till! Men först finns det en hel del annat att längta till. Påsken är ju den största högtiden för en kristen, det var ju då den Jesus jag tror på dog på ett kors, tog alla mina synder och uppstod på tredje dagen! Vilken glädjens dag! Denna händelse avspeglar sig fortfarande i våra kyrkor och vår kyrka, Folkkyrkan, är inget undantag. Påsken är något vi i vår kyrka längtar till, det är en riktig festhögtid. Det är mycket arbete både innan och under själva helgen då det är ett enormt högt tempo från skärtorsdagens kväll till Påskdagens förmiddag. Vi praktiskt taget bor i kyrkan och är egentligen bara hemma och plattar till kudden i några timmar på natten. Människor kommer från när och fjärran för att lyssna på föreläsningar och vara en del av gemenskapen! Det är underbart och när man är mitt i det så känner man inte av någon trötthet. Det är först när konferensen är slut som man känner att man jobbat ett hårt, långt pass och då pustar vi alla ut en skön lättnadens suck, ni vet en sådan suck där man känner sig nöjd med ett gott dagsverk, fast här blir det då ett gott helgverk. Längtar! /Elaine

tisdag 23 mars 2010

Bloggportalen

Då var man med på Bloggportalen också. Ska bli intressant att se vad det kan tillföra till min blogg!

Inget är som väntans tider.


Min stora tjej Mathilda har klagat ett tag över ont i höften och i morse (läs igår) hade hon så ont att hon knappt kunde gå. Det blev till att ringa till Vårdcentralen och få en tid till doktorn. Klockan 10.25 var vi på plats och här började en dag fylld av väntan. Först vänta i kön till receptionen, sen vänta i väntrummet. Väl inne i undersökningsrummet böjde farbror doktorn på benet två gånger, gick iväg och kom tillbaka med en remiss till akuten i K-hamn. Det var bara att sätta sig i bilen och åka. På akuten tog vi först en kölapp och väntade länge på att komma in till receptionen, sen tillbaka till väntrummet och så väntade och väntade vi. Mathilda somnade på bänken medan jag fick underhålla en uttråkad Mollie. Efter en timmes väntan fick vi komma in till ortopedläkaren. Några böjar och bändningar så blev vi skickade till nästa väntan i receptionen på röntgen. Lite väntan till och sen en hänvisning till nästa väntrum. En snabb visit på röntgen och sen fick vi slå oss ner i väntrummet igen och invänta besked om Ortopedläkaren var nöjd med bilderna. Efter en stund fick vi återgå till Akuten och göra vad? Jo, så klart vänta på doktorn. Klara besked om att de uteslutit allt farligt och att det onda skulle ge med sig så småningom åkte vi äntligen därifrån. Jag undrar om det är sjukvårdens strategi att låta folk vänta så länge att man hinner bli frisk innan man hunnit träffa doktorn? Det enda snabba denna dag blev ett besök på McDonalds för all lång väntan hade gjort både Mathilda och mig jättehungriga. /Elaine

måndag 22 mars 2010

Matematik på hög nivå!

Matematik finns överallt, det gäller bara att komma på det. Innan jag gick på föräldrarledighet arbetade jag på en förskola i Olofström och under en period där deltog vi i ett projekt där vi jobbade med matematik. Ett av de moment vi använde oss av när vi hade matte med barnen var sorteringsövningar. Igår blev våra strumpor en del av den matematiken. Det kan tyckas märkligt att när man hänger upp strumpor på tork så fattas det plötslig en. Då brukar den stackars ensamma strumpan hamna i en kasse bland många andra ensamma strumpor, tills en vacker dag då jag tar tag i projektet att försöka hitta den andra strumpan och para ihop dem igen. I går var det väl inte direkt någon vacker dag, men jag tyckte iallafall att det börjat sina i strumplådorna, så strumporna blev därför materialet i en matematisk sorteringsuppgift, först sortering efter färg och mönster, sen försök att hitta två likadana.


Det blev en hel del matchningar, men trots det var det en hel del strumpor som förblev utan sin partner. Fråga är vart dom är? Kanske är det som dom säger, att tvättmaskiner äter upp strumpor. /Elaine

"Jag ska bara"

Jag tror att vi alla är bekanta med Alfons Åberg och en del av er har säkert läst berättelsen där Alfons "ska bara". Det finns mycket som jag kan identifiera mig med i denna bok. "Vänta lite" är ord som mina barn använder både avigt och rätt och jag kan bli tokig på det. Vi kan till och med bli ovänner över dessa ord. Men är jag egentligen ett dugg bättre själv? Jag reflekterade över detta här om dan och kom fram till att jag använder detta ord säkert i lika stor utsträckning som mina barn. Barnen ber ofta om saker eller vill ha hjälp av något slag och då är jag kanske mitt uppe i något, vilka ord kommer då ur min mun...jo just det, vänta lite, mamma ska bara göra detta eller detta. Vad är det egentligen jag säger? Jo, det jag gör är viktigare och det är ju absolut inte det jag vill förmedla till mina barn, mina käraste skatter. Naturligtvis finns det ju situationer då de måste vänta, men kanske man kan uttrycka sig på ett annat sätt än just "Vänta, jag ska bara". Jag hade tänkt att jag skulle försöka mitt allra bästa för att ändra på detta. Är situationen opassande måste jag skapa en förståelse för varför jag inte kan hjälpa eller lyssna just nu, alltså beskriva situationen först sen be dom vänta. Kanske kan det också ändra barnens användande av "vänta, jag ska bara", för det är ju trots allt så att barnen gör inte som vi säger, utan gör så som vi gör. /Elaine

lördag 20 mars 2010

Jag är omyndigförklarad!

Enligt den svenska lagen blir man vuxen när man är 18 år, då blir man myndig. Jag är 35 år gammal men det finns vissa som menar att jag inte är vuxen än. Det är ju så klart en definitionsfråga. De som har denna åsikten grundar ofta sitt påstående i att jag inte dricker kaffe. "När ska du bli vuxen då"? har jag fått höra otaliga gånger när jag yppat att jag inte dricker kaffe. Jag kan tycka att det är märkligt att man relaterar kaffedrickande som ett vuxenbeteende. Det finns ju faktiskt barn som dricker kaffe och det är ju inte så att man vänder på det och ger detta barn möjligheten att göra vuxensaker istället, som att köra bil till exempel. Men som sagt, dricker man inte kaffe när man passerat en viss ålder blir man nästan omyndigförklarad. Tro mig, jag har försökt att lägga mig till med denna vanan men utan någon som helst framgång. Det känns inte riktigt som det är värt det när varenda muskel i ansiktet får spasmiska ryckningar och smaklökarna på tungan knyter sig och framkallar kväljningar. Inte ens med 2/3 mjölk och hälften socker fungerar det något vidare. Jag förstår visst charmen med att ringa till någon och be dom komma över på en kopp kaffe, men har det egentligen med själva kaffet att göra? Om det handlar om att ta en kopp kaffe och sitta och prata med en god vän, så är det väl det sociala i att umgås som blir det centrala, inte kaffet. I sammanhanget skulle det väl fungera minst lika bra med en kopp te eller något annant. Kaffets betydelse kan jag tycka är mycket överdrivet och överskattat. Det är ju klart att jag förstår det beroendeframkallande i kaffet och att det skapar ett begär, vilket är mindre bra, men att låta en dryck styra ens liv så att man ser ner på den som inte dricker kaffe, inte klarar sig utan det eller har svårt att umgås med andra utan att ha kaffekoppen hängade på fingret låter rent av farligt. När man ser på den svarta drycken på detta sätt, känner jag ingen som helst brådska att "bli vuxen" och lära mig att dricka kaffe! /Elaine

Underbara Ungar

Idag har vi varit på mässa på Yllan i Kristianstad! "Underbara ungar" hette den och var riktad till barn. Mathilda och Melwin var helnöjda med innehållet. Det har ritat och pysslat, hoppat hoppborg och såklart sprungit mellan godisskålarna vid utställningsborden. Kassen var fylld med gratissaker, tidningar och ballonger. Samtidigt pågick en talangjakt för barn med sex jätteduktiga tjejer som tävlade. Som grädde på moset avslutades besöket på mässan med barnens melodifestivalfavorit Eric Saade! Jublet visste inga gränser när han entrade scenen. Han framförde två låtar var av den sista var "Manboy". Barnen stämmde in i sången och tyckte det var superbra! Lagom trötta och riktigt hungriga tog vi rundan om McDonalds innan vi satte kursen hemåt. Kul och lyckad dag! Speciellt roligt blir det så klart när man kan överraska barnen med en sån utflykt och de blir sååå glada! Nu blir det till att ta det lugnt resten av kvällen!

Tips tas tacksamt emot.

Vad gör man när man inte får sina barn att hålla ordning på sina rum???? Jag håller på att bli tokigt! En blivande 10-åring och en blivande 8-åring ska väl klara denna uppgift eller ställer man för höga krav? Mathilda är helt klart med på noterna när man ber henne att städa och ägnar långa stunder i sitt rum till städning och ropar sen att hon är färdig. När jag kommer för inspektion undrar jag var hon har gjort all den tid hon tillbringat i sitt rum för jag kan inte se att hon har städat. Våra definitioner av städning står lååååångt ifrån varandra. Melwin är tvärt emot, det tar evigheter innan han ens kommer upp på sitt rum och på vägen upp låter det som en hel elefanthjord går i trappan. Sen kan vi höra hur det rafsar och krafsar uppe i rummet. Efter ett tag övergår dock detta städande ljud till ett tjo och tjim och så är leken i full gång och städningen är ett minne blott. Åh, vad trött jag blir! Jag tycker vi har försökt med alla knep men inget fungerar. Belöningssystem, veckopeng, hot, som jag tror alla föräldrar (innan dom fick barn) har sagt att de aldrig skulle göra, men inget tyckts hjälpa. Tips och råd tas tacksamt emot från andra som kommit på ett bra knep hur man får sina barn att städa sina rum!

fredag 19 mars 2010

Räkning på olika sätt

Mina räknare synkar inte med varandra! Dagsräknaren på bloggen lever sitt eget liv och dagsräknaren på bloggtoppen ett annat och i förhållande till det sammanlagda antalet besökare stämmer det inte heller. Konstigt! En besökare är väl fortfarande en besökare? Eller???

"I have a dream"

Jag har en dröm... jag skulle gärna vilja bo på landet. En storstadsbo skulle nog tycka att jag redan bodde på landet, men i min omgivning skulle det kunna bli lite mer lantligt än som jag bor nu. Visst trivs jag i mitt hus och i området där jag bor nu men, tänk er att titta ut genom köksfönstret och få se ängar, skog och odlad mark. Eller tänk er att bara höra sus och dus från naturen istället för mullrande trafik. Tänk att en härlig sommarmorgon ta sin kopp med te och gå ut på sin uteplats och bara ta in det naturliga som finns runt omkring. Det är en dröm jag går och bär på. Dessa möjligheterna växer ju inte direkt på träd. Samtidigt som jag gärna skulle vilja bo "på landet" vill jag inte göra avkall på närheten till det behövliga. Så vart bor man lantligt men ändå nära stan? Efter att ha spanat i omgivningarna finns det ett ställe där jag skulle kunna tänka mig att bosätta mig, som uppfyller min krav och det är Ynde. Det är knappt inte längre till centrum därifrån än vad jag har nu och omgivningarna där är helt underbara. Problemet är ju att de som bor i Ynde vill bo där och hus som blir till salu, vilket händer väldigt sällan, är oftast för små för att passa en familj med tre barn. Alternativet är ju att knacka på hos en bonde och be att få köpa lite mark och sen bygga eget men då talar vi om den som har en tung plånbok och det har inte vi. Om vi av en händelse, typ "plötsligt händer det", skulle få en tung plånbok skulle jag gärna välja det senare alternativet. Blev nyligen uppmärksammad av en Facebookvän på ett Eksjöhus, "Attityd", som verkligen föll mig i smaken och som skulle passa oss perfekt! Så nu fortsätter min dröm om ett nybyggt Eksjöhus, Attityd, på en tomt köpt av en bonde i Ynde!


torsdag 18 mars 2010

Trevliga torsdagar!

Tänk att det ska vara så svårt att få till träffar med sina vänner. Det har blivit så komplicerat och det spontana träffarna då man bara tittar in existerar knappast längre. Vid några tillfällen när vi skulle bestämma träff med några vänner har vi fått plocka fram almanackor för att konstatera att om ca sex veckor kan vi träffas. Det är ju otroligt vad upptagen man är nu för tiden. För att råda bot på detta har vi och familjen Olsson inför torsdagsträffar. Vi har spikat dessa dagar innan männen drar iväg på sin gemensamma innebandyträningen. Skulle något komma emellan har vi nästa torsdag att se fram emot! Vi skiftar varannan gång här och nästa gång där. Middag i all enkelhet och framför allt trevligt umgänge. Barnen leker och har roligt tillsammans och vi vuxna kan ha goa pratstunder. Torsdagar är alltid en dag att se fram emot!

onsdag 17 mars 2010

Farsan!

Igår var vi på VIP-kväll på Scalabiografen. Vår bank, Handelsbanken, hade bjudit in oss till ett informationsmöte, lätt förtäring och bio. Ett mycket trevligt intiativ av banken kan jag tycka, men klart är väl att vinsterna ska komma kunderna till del. Korv med bröd och Mer mötte oss i entrén och vidare utanför biosalongen stod vita Handelsbankenpåsar fyllda med popcorn, coca cola och diverse småprylar som penna, nyckelring och isskrapa som vi fick del av. Till att börja med fick vi höra en mycket duktig föreläsare. Jag förstod väl inte allt han sa, men han talade väldigt underhållande och framföra allt enkelt, vilket är en förutsättning för att jag ska förstå den i mitt tycke komplicerade ekonomiska världen. Filmen som sen visades var Josef Fares "Farsan". Inledningsvis verkade det som en mycket bra och rolig men det höll inte Mollie med om, så trots att tröttheten var påtaglig så ville hon inte somna. Därför fick jag roa mig med henne istället för att titta på film. En kvart från slutet kunde jag återvända till filmvisningen igen och se upplösning av handlingen som jag suttit utanför salongdörrarna och lyssnat till. Ja, Ja, det blir inte alltid som man tänkt sig. Men att missa en film som jag inte har betalt något för att få se är en världslig sak och istället fick jag en timmes kvalitetstid med min underbara lilla dotter, där jag fick presentera henne för storheter som George Clooney, James Dean och Marilyn Monroe m.fl. Filmen kan jag se en annan gång!

Generationsarv

Min mormor gjorde de bästa kroppkakorna i hela världen! Det finns inget som går att jämföra med dom. God smak, alltid perfekt konsistens och storlek. Hon var dessutom en fantastisk handarbetare och virkade enorma mängder med grytlappar och dukar. Likaså stickningen var hon väldigt duktig på. Min mamma gör också kroppkakor, kanske inte riktigt lika goda men nu när inte mormor finns längre så är dom så klart godast i världen. Virka gör min mamma inte speciellt ofta, nästa aldrig och stickning ägnar hon sig sällan åt, bara när hon får ett infall och då är det på väldigt basicnivå, som till exempel dessa söta benvärmare till Mollie.


Sen var det jag då, vad gör jag.... ingenting. Jag kan inte göra kroppkakor, har aldrig ens försökt och vad det gäller handarbete så är jag urkass på detta. Någonstans har jag ett par grytlappar som jag tvingats att virka i syslöjden när jag gick i skolan, men de är så fula och sneda så de ligger bra där det ligger, sparade endast av kuriosaskäl. Stickat har jag väl försökt med nån gång men inte heller detta har jag varit speciellt bra på. Jag vill väl inte påstå att jag lider av mindervärdeskomplex för jag anser att jag är bra på andra saker istället men, iallafall när det gäller kroppkakorna så borde jag nog ta tag i läroprocessen så att jag kan använda mig av denna matlagningskonst jag med och så att jag i min tur kan föra detta arv vidare till generationer efter mig

tisdag 16 mars 2010

En alldeles ovanlig dag.

Vilken underbar dag jag har haft idag. Jag gick hemifrån på en förmiddagspromenad strax efter klockan nio. Det vackra vädret hotades av mörka moln och snålblåst och jag hade tankar på att vända hem igen. Det gjorde jag inte och det visade sig vara ett bra val. Solen kom snart tillbaka och promenaden blev en ren njutning. Jag tror jag skulle kunna gå hela dagen i det vackra vädret men fick ju planera efter Mollies mattider. Sov gott gjorde hon iaf när vi gick hemifrån med målet ställt mot Valje, Valje halvö och Valjeviken. Vilka vackra omgivningar vi har runt omkring oss. Det är verkligen en förmån att få bo så nära havet som vi gör.


Vidare gick vi in till stan varpå Mollie passande vaknade från sin sömn och hungern gjorde sig påmind hos oss båda. Tyckte att jag kunde unna mig en trevlig sallad på Ritz medans Mollie fick mosad banan. En mycket god kycklingsallad satt fint.


Tiden rann iväg och på hemvägen plockade jag upp Melwin som påpassligt slutade skolan. Hemma igen fyra timmar och 17233 steg senare med rosiga kinder och mycket trötta ben sjönk jag ner i soffan en liten stund.

Muurikka!

Första gången jag kom i kontakt med en murrikka, ett stort stekfat, var när jag studerade och hade en utedag. En kall januaridag, snö, strålande solsken och en härligt egengjord wok tillagades över öppen eld på en murrikka. Det var den godaste woken jag ätit! Jag tog väl inte så stort intryck av denna panna då. När jag sedan började arbeta på en förskola visade det sig att jag än en gång skulle träffa på Muurika. Denna gång var det härliga pannkakor som gräddades i rasande tempo till nästan hela förskolan. Det var här jag "upptäckte" Muurikka! Jag har sedan dess flera gånger varit på vippen att beställa en panna, men så har jag börjat tveka om jag kommer att använda den i tillräkligt stor utsträckning för att det ska vara värt det, den är ju inte så billig om man säger så. Jag är ju gärna en friluftsmänniska och jag inbillar mig, kan se framför mig hur den kommer till användning men är verkligheten en annan? Det enda rätta är väl att skaffa en för annars kommer jag väl aldrig att få reda på om jag kommer att använda den! Friskt vågat, hälften vunnet! Jag hoppas få återkomma med mer info om min alldeles egen Muurikka och komma med inbjudan till härliga måltider, tillagade ute över öppen eld.

måndag 15 mars 2010

Måndag!

Måndagar är sega! Det är tungt att stiga ur sängen eftersom man tänjt rejält på tiderna, varit uppe sent och säkert sovit alldeles för lite på helgen. Det är första dagen på vecka och man räknar ner tills det är fredag igen. Listan över vad som ska göras i veckan är ff full och man har en hel del att beta av. För en del är det ju dessutom måndag hela veckan och det måste ju kännas ofantligt tungt. Det är inte mycket som känns positivt! Jag föddes visserligen på en måndag. Jag tror nog att mina föräldrar tyckte det var en kanondag. Första barnet också, det måste varit en positiv och speciell måndag. Och det är ju speciellt att vara måndagsbarn också. Det sägs att måndagsbarn har fagert skinn... -Hm len som en babyrumpa, nja det vet jag inte. Måndagsbarn är ögonfröjd... -Det vore ju trevligt om det var så. Måndagsbarn är snällt och rart... -Ja, här får jag nog instämma lite. De som är födda på en måndag är oftast svärmiskt anlagd, har ett sinne för poesi, är mild, vänlig och hänsynsfull...-Mm det börjar arta sig. Måndagsbarn är kan få det slitsamt... -Ja, usch vad jag sliter med allt. Måndagar i alla ära men varför kan vi inte göra som vissa andra länder, låta söndag vara första dagen i veckan! Det vore väl kanon att för de allra flesta börja sin vecka med en ledig dag och kunna få möjlighet att säga att det känns som söndag hela veckan. Likaså måste det ju vara lättare att titta på sin "att göra lista" och kunna säga att -Det gör jag imorgon för idag är jag ledig. Skulle ngn politiker läsa detta inlägg vore det en toppenmotion och jag skulle absolut rösta för på detta förslag! "Låt söndagar bli våra måndagar"

söndag 14 mars 2010

Manual för kommenatarer.

Skulle du vilja lämna en kommnentar men tycker att det är knepigt. Jag har gjort en liten manual, steg för steg, som du hittar längst ner i den vänstra spalten.

Hushållsnära tjänster

Grrr. Jag hatar att tvätta. Det är ett evighetsjobb! Man sorterar, man tvättar, man hänger upp på tork, man viker, man lägger in i garderoben, man använder kläderna, lägger dom i tvättkorgen, man sorterar, man tvättar......... Även om tvättmaskinen går sig varm och är på vippen att ändra färg till röd av överhettningen och man jublar över att tvättkorgen äntligen är tom, så tar det två dagar och sen var det dags igen! Hur är det möjligt?! Av alla hushållnära tjänster som finns skulle jag absolut välja tvättningen. Jag skulle gladeligen leja bort det till någon annan om det inte vore så att jag tyckte att min underkläder vore något privat! Även om jag aldrig skulle få reda på det, skulle jag gå och fundera på till vilka min tvättare skulle berätta om vilka slags underkläder jag hade. Jag tror ju inte att tvättare har tystnadsplikt och hur fånigt skulle det inte vara att be tvättaren att skriv under en sådan. Tänk bara att gå på stan och känna hur blickarna granskar dig från topp till tå och behöva fundera på om de har pratat med min tvättare. "Ha ha där går hon som har mammelucker". Inte för att jag har det men tänk om. Nä, jag får nog hålla på min integritet och fortsätta tvätta så jag kan ha mitt närmaste privata liv för mig själv.

Melodifestival 2010

I år har jag inte engagerat mig alls i melodifestivalens delfinaler. Jag har inte sett en enda hel sådan och nu inför finalen var det flera av låtarna som jag aldrig hade hört innan. Det kändes som det var förr i tiden och det kändes absolut mer spännande att titta på finalen i år. Kanske har det blivit för mycket av det goda sen delfinalerna började. Förut hade vi tio låtar att hålla reda på, nu har vi det fyrdubbla. Kanske bidrar det till urholkning av själva finalen. Det är så många sånger att det i själva verket blir svårt att ta till sig sångerna och skapa en relation till dom. De tio låtarna, som presenterades i den gamla versionen lärde man sig känna igen och lärde sig texterna på en del av dom. Ta t ex 1986 års melodifestival. Kärleken är evig, Dover callais, E´det det här du kallar kärlek m.fl. Utav de tio låtarna kan jag sjung en del av låtarna och nynna andra. Vem kan säga det om låtarna som var med i melodifestivalen 2006? Jag minns knappt inte vem som vann eller ens vilka låtar som var med då. Sen Sverige började med detta nya upplägg har vi inte nått ända fram i Eurovision, snarare tvärt om, vi har gjort riktigt dåliga placeringar. Årets storfinal kan jag ändå tycka var bättre än många året innan och Annas låt var ändå hyfsad, även om jag tycker att Salem Al fakirs låt talade till mig mer. Annas säregna röst,hennes oskuldfulla framträdande med gitarren på magen kan kanske ta henne långt. Hon sticker iallafall inte ut så som Malena eller The Ark gjorde med sina framträdande och det kan ju kanske vara fördelaktigt för Svergie.

lördag 13 mars 2010

Det som göms i snö....

Vilken härlig dag! Plusgrader och sol. Det töar och snön smälter, undan för undan, vilket jag är mycket glad för. Stora droppar har i takt och otakt droppat från altantaket hela eftermiddagen. Det bekanta uttrycket "det som göms i snö dyker upp i tö" får en mening när man skönjar andra färger än det gröna från gräset, som legat begravt i snömassorna en lång tid nu. Lista på vad vi hittills har hittat i trädgården är lång. En träljusstake, två plastskålar, tre vantar, en plastboll, två plastbaljor, en husvagnstrapp, en basketkorg, en liten trappstege, en cementljusstake, oändligt massa småpapper, en peppar- kaksburk, godispapper, ett fågelmatsnät, en glasspinne, en mössa. Man undrar ju så klart vad som mer gömmer sig under den kvarvarande snön, men den som väntar får se. Vidare uppdatering kommer att ske efter hand. Klart är iallafall att det behövs en rejäl vårstädning i trädgården framöver!

Mina smultronställen.


Jag skulle vilja dela med mig av mina underbara smultronställen där jag bor. Jag tar gärna familjen med mig , men kan lika gärna åka själv för att njuta av natur, tystnad och lugn. När jag studerade till lärare var plånboken inte så fet, vilket den inte är nu heller iof, men som utflykt åkte jag ofta med barnen till Stibybacke. Promenaden från parkeringen till den absoluta toppen kantades av fårhage, ibland med får i, stengären, trolsk bokskog, och sen bergsklättring. Den vidunderliga utsikten över Listerlandet växer sig större för varje steg och till slut har man nått fram. Platsen är fantastisk med enebuskar, bokträd, björnbärsbuskar m.m. Trots att viss bebyggelse syns från platsen är det ändå en njutning att sitta längst ut på klippan och njuta av den vidunderliga utsikten över land och hav, Trädtopparna brukar ofta vaja lite och suset hörs ofta här. En matsäck, en god bok eller bara vara medans barnen leker i gångarna mellan enebuskarna. Kan det bli bättre.... Ja faktiskt. Nummer ett på min lista har kommit att bli Spraglehall. Platsen precis vid havet. Barnen älskar att åka hit, mycket på sommaren, men främst på vårkanten då man kan håva salamanderödlor i det gamla stenbrottet. Även att få leka vid vattenlinjen och fånga räkor är ett stort nöje för dom. Det är bara att välja och vraka på mysplatser längs havet där du vill slå dig ner med din picknick. Uppvuxen på en ö uppskattar jag havet mer än något annat och det är en njutning att höra vattnet klucka mot stenar när små vågor rullar in från puttrande båtar, känna havsbrisen och lukten av tång, frisk tång, och se hur fiskmåsarna blir vita kontraster mot klarblå himmel. Tänk vilken förmån att få bo så nära två så underbara platser! Nu väntar och längtar vi efter vår och sommar så vi kan få packa matsäck, filt, bra böcker m.m så vi kan ge oss ut i vår härliga natur!

fredag 12 mars 2010

Nu blir det andra bullar


Bakning har varit ett stort intresse på senaste tiden. Det har blivit en hel del bullbak, men framför allt flätor. Idag ville jag pröva något nytt och testade att göra två kransar istället. Jag blev rätt nöjd med resultatet och de smakade som vanligt riktigt gott med ett glas kall mjölk till.

Sån jag vill vara...


Jag letar väggord och har funderat på om man skulle ha Kärlekens lov uppklistrat på väggen. Jag tycker den texten säger så oerhört mycket. Om alla hade haft kärlekens lov som mall för sitt liv hade nog världen sett annorlunda ut!

Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten, men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.

Så här vill jag vara:

Elaine är tålmodig och god. Elaine är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Hon är inte utmanande, inte självisk, hon brusar inte upp, hon vill ingen något ont. Hon finner inte glädje i orätten, men gläds med sanningen. Allt bär hon, allt tror hon, allt hoppas hon, allt uthärdar hon.

Ett strävansmål, men jag har lång väg kvar och får arbeta hårt för att komma dit. Att ha texten på väggen kanske hade varit en hjälp till påminnelse varje dag! Vad tycker ni?

torsdag 11 mars 2010

Mollie Monstertruck!

Här gäller det att hänga med i svängarna och det gäller att akta sina hälsenor också. Mollie åker fram som ett jehu i sin gåstol och mejar ner allt i sin väg. En och annan sak åker också i golvet eftersom hon blir i lagom höjd för att nå vissa saker. Hon verkar tycka det är superroligt att glida omkring i huset och utforska den nya stora världen på nedervåningen.

Problem med blogspot?

Vart har min info, mina räknare och allt annat i min vänstra spalt tagit vägen? Vet fler som har problem med detta. Hoppas det dyker upp igen!

Beställning från


Jag blev lite inspirerad när min vän Anne hade rensat sina barns garderober så idag gjorde jag det samma. Det blev en rejäl hög med urväxta kläder. Då måste man ju såklart fylla på med nytt. Jag har fyndat en hel del på H&M och gjort en beställning som dyker upp v. 13. Den innehåller bland annat detta:

Till Mollie som matchar hennes nya blåa jacka
Till Mathilda, en härlig sommarklänning Till Melwin, en snygg t-shirt
Hoppas de blir nöjda!

Morgontrött är mitt andra namn!

Jag är verkligen ingen morgonmänniska. Jag använder snoozeknappen på väckarklockan flitigt på morgnarna och använder även fenomenet att ställa klockan på ringning tidigare, bara för att få ligga kvar i sängen en liten stund till. Som om det skulle hjälpa. Att sätta fötterna på golvet är som att sticka ner fötterna i ett kallt fotbad och känna hur rysningarna vandrar sig upp genom kroppen. Att komma upp ur sängen och stå på benen är nästa prövning. Stel i kroppen som en pinne gör att sträckning är nödvändig och jag tycker mig höra hur det knakar inom mig för att allt ska lägga sig till rätta. Sen tar jag morgonens första stapplande steg, det går inte fort och fötterna släppar i golvet. Först framåt niotiden tycks hela maskineriet vara igång. Motsägelsefullt till mina känslor gillar jag inte att sova bort mitt liv, så jag tar ändå tag i mig själv och stiger upp och gör allt det där som man bara måste göra och det känns ju fantastiskt bra.

onsdag 10 mars 2010

Bloggtoppen.



Nu har jag lagt in min blogg på "Bloggtoppen". Lite kul att hålla koll på bloggens statistik och placering. Vi får väl se om jag lyckas komma till toppen, vilket säkert är en chans på miljonen. Men så länge det finns hopp....

Ketchup

När jag var liten hade jag svåra problem med eksem och en sak jag inte fick äta var ketchup. Det gjorde mig väldigt ledsen för jag gillade verkligen ketchup. Som ett substitut till detta köpte mina föräldrar tomatpuré och hur äckligt är inte det då!? Jag tog ju så klart mina chanser att smygäta och lurade bland annat min stackars farmor att ketchup på mannagröt var något som var normal hemma hos oss. Tveksamt gick hon med på det och serverade mig sin berömt goda gröt med ringlande ketchupränder över hela tallriken. Jag åt så klart med god aptit. Som vuxen har jag inte lidit av dessa problem och har säkert, i mångt och mycket, tagit igen den tid av ketchupförbud i min barndom. Min man höjde nog på ögonbrynen många gånger när jag bad om ketchupflaskan till mat man kan tycka att det passar mindre bra till, likaså mina svärföräldrar. I början när Krille och jag var tillsammans såg de alltid till att handla hem en liten ketchupflaska när jag skulle komma på besök. Så omtänksamt av dem. När vi så väntade vårt andra barn och började samtala om namn, pojknamn, hade jag som förslag FELIX. I början förstod jag inte varför Krille protesterade, men det framkom sedan att det enda han kunde tänka på när han hörde namnet Felix var den röda ketchupflaskan som alltid stod på bordet. Vår son heter inte Felix som ni kanske förstår. Idag är jag lite mer mångsidig i mitt val av tillbehör på tallriken och äter bra mycket mindre med ketchup, men jag tycker så klart att det är riktigt gott till bland annat potatismos. Dessvärre verkar det som jag måste undvika ketchup för ett tag, som uteslutningsmetod, eftersom min lilla prinsessa har fått lite fläckar. Jag tror att jag kan hantera denna situation bättre idag än när jag var liten även om jag kommer att sakna Felix.

tisdag 9 mars 2010

Elaine + IKEA = Sant


I dag damp det ner i brevlådan, nyhetsbrevet från IKEA family. Jag skrev ju igår att jag borde åka till Ikea för att jag hade behov av att fylla på min värmeljusförråd, så nu tror jag att detta är ett tecken på att jag ska åka dit. De måste sakna mig på IKEA för det var ett tag sedan sist. Som jag skrivit i ett tidigare inlägg så har jag ett speciellt förhållande till Ikea. Mitt hem är ju som ett litet "IKEA-tittskåp". Jag har ju fått utstå en hel del hån pga av min stora kärlek till Ikea, där min käre far har gått i spetsen för detta då han ringt från sitt arbete för att begära prisuppgifter på Ikea möbler samt vilket namn och sidnummer möblerna har. Men det gör mig inget. Min kärlek är såå stark att inget kan få mig att överge mitt älskade IKEA och jag vet att kärleken är besvarad...för jag får ju långa kärleksbrev lite då och då och jag sparar dom alla!

Nu ska jag sätta mig med en kopp te och njuta av familytidningen, drömma mig bort en stund och låta mig inspireras till nya inköp!

Idag hjälper Herren!

Gårdagen är förbi, morgondagen har jag ej sett, idag hjälper Herren.
Så Herre hjälp mig idag att få på mig löparskorna och ta tag i löpningen AMEN! Då var det dags att damma av löparskorna... Då var det gjort. Då var det dags att ta på sig skorna...Då var det gjort. Då var det dags att premiärspringa... Äh, det får vänta lite, men framsteg har jag gjort iallafall för skorna är på för att fötterna ska få vänja sig vid dessa eländiga skor. Snart, mycket snart SKA jag sätta igång, men jag får nog be lite till!

måndag 8 mars 2010

Myskväll


"Nu tändas tusen värmeljus i vårat lilla hem... och tusen tusen värmeljus dom höjer stämningen!"

Okej då, kanske inte tusen men väl 38 stycken ikväll och då har jag inte tänt alla. Jag älskar ljus! Det är så mysigt och höjer stämmningen jättemycket. Problemet är väl att mitt förråd börjar sina och det brukar vara en indikator på att det är dags att åka till IKEA och inhandla fler. Ska bara kolla katalog och hemsida ifall det är något mer som ska läggas till på inköpslistan, fast egenligen är det bara en ursäkt för jag behöver aldrig ha en anledning till att åka till IKEA, bara lust och det har jag alltid!

Ny räknare!

Har lagt till en besöksräknare till, "besökare idag". Nu får vi vänta och se om den fungerar.

V 70 vs VW Polo. Och vinnaren är.....

Då var det dags för Polon att bekänna färg! I tre veckor ska den köras hårt med, sen är det V 70:ns tur igen! Här går bilarna i treveckorscykler. När Krille åker till jobbet, kör jag polon, när Krille kör till jobbet, kör jag Volvon! Ni kan väl gissa vilka veckor jag gillar bäst! Inte är det kommande tre veckor ialla fall. Den lilla röda skitbilen är trots allt bra att ha och visst har den sina fördelar, som t ex. bensinsnål, kan parkeras på tvären, syns bra, men det är nog allt. Likt en liten shetlandsponny skumpar man fram på kullerstensgatorna i stan och hoppas att inget ska trilla av på vägen. Tänk att få sitta kungligt i V 70 och komma glidande fram på vägarna. Känna sig säker och trygg och veta att man kommer fram till målet. Volvon är min vinnare, min silverfärgade springare som övervinner alla hinder och susar fram på vägarna!

Mollie Ångvält

Byggare Bob, Rory racerbil, Traktor Tom, Pippi Pelikan och nu Mollie Ångvält! Här rullas det hej vilt i vardagsrummet. Hon har visst vänt sig ett antal gånger förut, men igår kom hon på det på riktigt och har satt det i system. Har man lagt henne på ett ställe hittar man henne på ett annat och hon ser såå nöjd ut. Nu väntas nya tider, en tid av rörelse och fort går det! Snart börjar hon krypa, sen staplande steg, sen springer hon och då blir det fullt upp! Å vad det är härligt med utveckling, men måste tiden gå så fort?

söndag 7 mars 2010

Jag är aldrig ensam.

Att välja att vara ensam för en liten stund kan vara behövligt ibland. Värdefull egentid som jag skrev om härrom dan kan till och med ge en styrka att orka lite till. Men att ofrivilligt leva i ensamhet, vilket, enligt undersökningar är det som människor fruktar allra mest, kan vara något som är svårt att hantera. Då känns det skönt att veta att det finns någon som aldrig viker från din sida. Jag hade denna dikt som en tavla en gång i tiden och hade glömt bort den, men så dök den upp hos min "bloggkompis" Bella och jag blev påmind om det oerhört vackra och tänkvärda innehållet. Så nu vill jag också dela med mig till er som läser mina inlägg.

Fotspår i sanden

En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter, det ena spåret var hans, det andra var Guds. När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv. Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta. "Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest. HERREN svarade: "Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig.

Våra liv ser onekligen olika ut, vi har alla gått igenom saker som påverkat oss på olika sätt och hur vi hanterar detta är väldigt individuellt. Den trygghet som min tro ger mig, att jag aldrig behöver känna mig ensam oavsett vilken prövning jag går igenom, är så värdefull för mig.

lördag 6 mars 2010

Pyssel

Tvättstugan är långt ifrån färdig. Luckor ska målas och väggen vid bänken ska kaklas så småning om, men jag ville ändå visa hur det blev när skynket kommit på plats. Ska komplettera med lite mer tyg till en liten gardin hade jag tänkt mig. Sen blir det till att fylla på med diverse orangea och cerisa prylar. Kan väl tillägga att jag tillbringat mycket mer tid i tvättstugan idag än vad som är vanligt. Har också upptäckt det roliga med kontaktplast och pimpat upp Mollies matstol. Den annars så tråkiga vita stolen från IKEA har fått ett nytt utseende. Tänk var roligt man kan ha för en billig peng.