Jag är omyndigförklarad!

Enligt den svenska lagen blir man vuxen när man är 18 år, då blir man myndig. Jag är 35 år gammal men det finns vissa som menar att jag inte är vuxen än. Det är ju så klart en definitionsfråga. De som har denna åsikten grundar ofta sitt påstående i att jag inte dricker kaffe. "När ska du bli vuxen då"? har jag fått höra otaliga gånger när jag yppat att jag inte dricker kaffe. Jag kan tycka att det är märkligt att man relaterar kaffedrickande som ett vuxenbeteende. Det finns ju faktiskt barn som dricker kaffe och det är ju inte så att man vänder på det och ger detta barn möjligheten att göra vuxensaker istället, som att köra bil till exempel. Men som sagt, dricker man inte kaffe när man passerat en viss ålder blir man nästan omyndigförklarad. Tro mig, jag har försökt att lägga mig till med denna vanan men utan någon som helst framgång. Det känns inte riktigt som det är värt det när varenda muskel i ansiktet får spasmiska ryckningar och smaklökarna på tungan knyter sig och framkallar kväljningar. Inte ens med 2/3 mjölk och hälften socker fungerar det något vidare. Jag förstår visst charmen med att ringa till någon och be dom komma över på en kopp kaffe, men har det egentligen med själva kaffet att göra? Om det handlar om att ta en kopp kaffe och sitta och prata med en god vän, så är det väl det sociala i att umgås som blir det centrala, inte kaffet. I sammanhanget skulle det väl fungera minst lika bra med en kopp te eller något annant. Kaffets betydelse kan jag tycka är mycket överdrivet och överskattat. Det är ju klart att jag förstår det beroendeframkallande i kaffet och att det skapar ett begär, vilket är mindre bra, men att låta en dryck styra ens liv så att man ser ner på den som inte dricker kaffe, inte klarar sig utan det eller har svårt att umgås med andra utan att ha kaffekoppen hängade på fingret låter rent av farligt. När man ser på den svarta drycken på detta sätt, känner jag ingen som helst brådska att "bli vuxen" och lära mig att dricka kaffe! /Elaine