Morgontrött är mitt andra namn!

Jag är verkligen ingen morgonmänniska. Jag använder snoozeknappen på väckarklockan flitigt på morgnarna och använder även fenomenet att ställa klockan på ringning tidigare, bara för att få ligga kvar i sängen en liten stund till. Som om det skulle hjälpa. Att sätta fötterna på golvet är som att sticka ner fötterna i ett kallt fotbad och känna hur rysningarna vandrar sig upp genom kroppen. Att komma upp ur sängen och stå på benen är nästa prövning. Stel i kroppen som en pinne gör att sträckning är nödvändig och jag tycker mig höra hur det knakar inom mig för att allt ska lägga sig till rätta. Sen tar jag morgonens första stapplande steg, det går inte fort och fötterna släppar i golvet. Först framåt niotiden tycks hela maskineriet vara igång. Motsägelsefullt till mina känslor gillar jag inte att sova bort mitt liv, så jag tar ändå tag i mig själv och stiger upp och gör allt det där som man bara måste göra och det känns ju fantastiskt bra.