Slowweekend?

Veckorna går fort, likaså helgerna! Jag tycker själv att veckorna består av måndagar och fredagar och där emellan försvinner dagarna.
Vi diskuterade detta fenomen på jobbet i veckan, hur man framför allt tycker att helgerna bara susar förbi och man har knappt hunnit vila upp sig innan det är dags för klockan att ringa på måndagsmorgon igen. Förslagen var att ha riktigt tråkigt och typ titta på en dvd med en brinnande brasa eller stirra sig blind på en liknande dvd med ett akvarie, men det är inget att föredra. Utifrån begreppet slowfood tyckte vi att man borde mynta ett begrepp som "slowweekend". Frågan är väl bara vad en sådan skulle innehålla så att man känner att helgen gett kvalité och möjlighet till kraftpåfyllning. Några förslag?

Soffpotatis med all rätt!

Ungefär vid samma tid förra året hade vi liknande upplevelser. Mollie har öroninflammation!
Visst vet jag att öron, näsa, hals hänger ihop, men när den symptom som man vanligtvis kopplar till sjukan, dvs ont i öronen, inte infinner sig är det lite svårt att gissa sig till diagnosen utifrån en eländig hosta.

Redan i söndags började det med lite sömn som följd och så har det fortsatt. Krille var på vårdcentralen igår och sökte för hostan och fick då besked om öroninflammationen. Tyvärr fanns inte det enda penicillinet som Mollie tar hemma på Apoteket förrän idag, så natten som varit har varit därefter.

Det föll på min lott att ta VAB idag och därför var det jag som fick ta nattjänstgöringen!

Natten har tillbringats i soffan och så kommer även dagen att se ut, för jag är helt slut! En riktig soffpotatis ska jag vara idag med täcke, kudde, film och när möjlighet ges, SOVA!

Prickad

När jag var liten hade vi husvagn. En lycklig barndom! Men efter doktorns order fick vi pga pappas hälsa göra oss av med den. Vilken sorg! Efter många år trotsades doktorns order och en ny husvagn införskaffades och en lycklig tonårstid var ett faktum. Vi reste både kors och tvärs i vårt avlånga land och några av de kontakter vi knöt med vänner har jag fortfarande kvar.

Som jag skrivit förut var husvagn en självklarhet för mig, men inte för Krille. Han har med åren lärt sig att uppskatta husvagnslivet, vilket jag är tacksam för.

I somras startade vi tidigt med vårt resande. Växjö, Gullbranna, Gullbranna igen, Tidaholm, Oskarshamn och så Öland! En fantastisk semester! Dessvärre skulle min hälsa störa semesterfriden. Kliande ögon, rinnande näsa, kliande hals som säkerligen fått många andra campinggäster att tro att vi hade en stor gris med oss i husvagnen!

Klart att oron fanns över att få göra sig av med husvagnen, precis som mamma och pappa fick göra.

Efter att ha sökt läkarhjälp för det blev jag hänvisad till receptfria läkemedel som hade noll effekt och vidare en allergitest som skulle göras i höst när man inte kan påverkas av det naturen ger.

Prick och stick, prick och stick.

Kliande, kliande. Röda utslag! Klara besked direkt!

Kvalsterallergi.

Lätt och tungt på samma gång, kan det vara så?

I ett halvår har jag haft förmånen att jobba på Mörrums skola. Jag har trivts jättebra. Bra jobb, härliga elever och underbara kollegor!

Idag var det sista dagen.

Rummet är städat till förmån för andra och nycklarna är lämnade. Det var med tunga steg jag gick därifrån idag. Avsked är alltid tunga när man inte vet om man ska ses igen. Jag hoppas innerligt att situstionen ska förändras innan skolstart så att jag får komma tillbaka igen.

Vad är det lätta i det hela?

Sedan jag började jobba i Mörrum har jag som bekant jobbat en hel del med vikten. Sakteliga dalade vågen till en början och stannade sedan av. Med lite hjälp på traven har det gått undan på slutet. Vi är alla olika och jag får en kick av lite utmaningar. Så sedan i januari har jag minskat med 8, snart 9 kilo!!! Som segrare i en vadslagning njöt jag i måndags av min vinst, den största och godaste räk och kräftmackan jag ätit i hela mitt liv!

Det går bättre och bättre.

Sölvesborg kan verkligen inte skryta med löparslingor. Det finns EN, 1,4 km lång. Lång för mig, kort för andra. Allt fler söker sig till grannkommunen där utbudet är bättre.

1,4 km är fortfarande en prövning för mig. Det går åt rätt håll men det säger också en del om min kondition. För ett par veckor sedan sprang jag ett helt varv utan att stanna, på ren vilja. Middagen som intagits tidigare på dagen var på väg upp fler än en gång. Idag gick det bättre och jag kunde faktiskt påbörja ett andra varv, innan jag mötte Krille och Mollie och det var dags för skiftbyte på barnvagnen så att mannen kunde springa sin runda.

Det går bättre och bättre!

Nästa gång är jag fast besluten att springa två varv.

Ruggigt

Vädret har varit konstigt i Blekinge idag. Ena stunden strålande solsken, nästa ösregn och stormbyar, sen några kraftiga hagelskurar på det. Det medför en ruggig känsla i vårt gamla hus. Fleecefilten släpas runt i hela huset och tanken på att tända en brasa finns. Men innan jag tar det beslutet att gå ut i regnet för att hämta ved ska jag pröva med ett Pilatespass och en varm kopp med te på det. Hoppas det fungerar!!

Träning

En gång i min tidiga ungdom lyckades min lillasyster övertala mig att jag skulle följa med henne ut och springa. Antagligen var det i ett svagt ögonblick jag gick med på detta och i ärlighetens namn så gick det inget vidare. Det var mycket trevligare att stanna till vid varje björnbärssnår och äta dessa läckerheter och det var tätt mellan buskarna kan jag avslöja. Nä, jag var ingen bra träningsmänniska. Jag ska inte skryta med att jag är det nu heller, men....

Jag har tagit tag i mitt förslappade liv! Jag tar hand om mig själv! Efter doktorns order har jag bestämt mig för att min kropp ska må bra. Jag har börjat i det lilla med mina kvällspromenader. Efter det har jag utökat med intervallöpning. Jag hatar varje meter av denna självplågande aktivitet, samtidigt sporras jag av att det går lite mer, lite bättre varje gång jag springer. Jag har vid ett tillfälle för många år sedan sagt att jag vill springa Tjejmilen i Stockholm någon gång i livet. Det känns inte som en omöjlighet längre. Det kan gå, det ska gå! Det är mitt mål. Jag är inte där än, men kanske nästa år!

Något som jag däremot gillar är ZUMBA! Det är roligt, vansinnigt roligt. Det går inte att vara stilla när den rytmiska musiken sätter igång. Träningstimmen går fort, svetten rinner och dagen efter vet man att man har tränat! Ikväll är det dags!!

Ljuvligt

Kvällspromenaden är avklarad. Regnandet de senaste dagarna har gjort gott i naturen. Syrénen doftar underbart ljuvligt!

Doktorns ordination.

Visst är det jobbigt att höra sanningen ibland, speciellt när man själv är medveten om den och med alla medel försöker att förtränga det.

Jag har under en ganska lång tid haft det jobbigt med värk i kroppen. Tankarna har snurrat i skallen kring nära släktingars liknande problem och diagnoser. Jag är tyvärr en sådan person som drabbats av allt möjligt skit som jag "fått ärva" i rakt nedstigande led, så det är kanske inte så konstigt att det legat nära till hands att tänka negativt.

Idag har jag varit hos sjukgymnasten. Efter att har berättat min olika symptomer ställde hon lite mer närgångna frågor, till att tycka oväsentligt i sammanhanget. Men i dessa frågor låg svaren till mina bekymmer. Värk är kroppens sätt att säga ifrån och min stackars värkbrutna kropp har slut på bränsle.

Doktorns ordination blev en besk medicin, stavad E G E N T I D.

Börja i det lilla och utöka med lite i taget. Agendan är framplockad i jakten på luckor i den annars så hektiska vardagen. Omprioritering blir med all säkerhet nödvändig!!

Ingen ursäkt

Jag har börjat med mina kvällspromenader igen. Det gör gott för både ande, kropp och själ. Andas frisk luft, rensa tankarna och reflektera över dagen innan det är dags att krypa ner i sängen.

Att Krille jobbar kväll denna veckan skulle inte vara något hinder så, förvisso lite sent, drog jag med mig alla tre ungarna ut på skymningspromenad klockan åtta igår kväll. Skam den som ger sig!

Visst finns det kvällar som ikväll när det regnar som sätter käppar i hjulet med då finns det ju annat man kan göra som tex ställa mig på min crosstraniner nere i källaren eller köra ett 20-minuters pilatesprogram. Det finns inga bra ursäkter att låta bli!

Uttömmande inlägg.

Nu har jag äntligen återfått lite krafter till att göra ett inlägg. Veckan som gått har annars varit en uttömmande vecka. Magsjuka är verkligen inget att leka med. Totalt utmattad och orkeslös av brist på behållning av kosten, som till största delen bestått av Proviva nyponsoppa och knäckebröd. Det dröjer nog ett tag innan jag känner för att äta något av det igen.

Prickigt värre

...en prick ....två prickar .... många prickar.

När vi ändå håller på med en massa sjuka kan vi ju ta lite till..... så lite vattenkoppor kan väl vara på sin plats. Det är inte överdrivet mycket koppor och allmäntillståndet är helt ok..... på dagarna! Natten har varit mindre roligt. Efter att ha avverkat varje inredningsprogram på tv under natten så kunde jag och Mollie krypa tillbaka till sängen vid halv fem tiden i morse. Halv tio invaderades huset av de båda grannbarnen och det blev fullt ös i huset. En kvart senare skickade jag samtliga barn mellan 7-11 år tillbaka till grannen.

Det blir en seeeg dag idag. För övrigt bloggens 1-årsjubileum!! Får återkomma med mer om detta senare.

Ut ur mitt hus!!!

Nu har jag fått nog!!! Precis när man tror att det är över så är det näste man på tur att insjukna i maginfluensan. Mollie var symptomfri hela helgen och vad händer på måndag morgon? Precis när Krille ska köra de stora barnen till skolan kräks först Mollie och sen Mathilda!

Frustrerande!!

Vabar idag och har passat på att storstäda här hemma, för jag vill ha ut sjukan ur mitt hus!!!!!

En utmaning är en utmaning!

Vaknade av klirren från glas på nedervåningen. Mathilda har börjat ett nytt hjälpsamt liv genom att tömma diskmaskinen, fixa frukost och baka chokladbollar. Får se hur länge det varar.

Hade svårt att ta mig ut sängen idag. Kroppen var inte alls med på noterna. Vet inte om det beror på måndagens intensiva träning eller möjligt gårdagens besök på Andys lekland som fått kroppen att stelna till. Ryggen har nog fått sig en sträckning efter spänningen att åka de båda dödsföraktade rutchkanorna. Den ena värre än den andre. Vet inte om det kallas mod eller idioti att åka en rutchkana med fritt fall i fem meter innan den planar ut. Kroppens alla muskler gjorde sig till känna så till vida att de spännde sig så att jag skakade. Men en utmaning är ändå en utmaning och till slut kastade jag mig iväg. Visst var det över på några sekunder men jag skrek hela vägen så det hördes över hela leklandet. Jag lovar att aldrig mer göra om det!!

Nåja, idag ska de stora barnen skjutsas till Kreativum i Karlshamn. Grannbarnens farmor har varit vänlig och bjudit med dom. Jag och Mollie ska passa på att kolla in affärerna i jakt på något fynd, innan vi far hem och tar tag i alla måsten.

Pustar ut....

Skulle egentligen varit i ishallen, men Mollie sover så Krille åkte iväg med de stora barnen. EGENTID till mig. Passar på att ta upp kampen mot det extra kilot jag lagt på mig under julen, måste tillbaka i mitt viktminskningstänk igen. Godiset slutade jag med vid tolvslaget på Nyårsafton, efter att ha frossat sötsaker i sju dagar. Väntade mig mer abstniens än vad som varit.

Har kämpat hårt mot kalorierna med joggning, rockat loss med rockringar, step up, boxning och sist men inte minst ett pass med Zumba. Ska fortsättningsvis vid träning med Wii rulla ner persiennerna... Folk har säkert sina funderingar vad som pågår.

Ska pusta ut en stund i soffan med ett stort glas kallt vatten och IKEA-katalogen. Måste planera inköpen.

Starka grejer

Efter att ha haft vakennätter i tre veckors tid, varav de två sista gett ca tre timmars sömn i genomsnitt, darrade jag i hela kroppen när jag kom hem från jobbet i igår. Det är verkligen ohälsosamt att sova för lite. Nu är förvisso min brist på sömn inget självvalt, utan en dunderförkylning som vandrat runt i hela familjen. Jag har fått allt möjligt rekommenderat till mig. Det senaste var en rejäl whiskey, men eftersom jag inte nyttjar alkohol var det inget bra förslag.

Igår var vi hemma hos mina föräldrar på en kvällsfika. Det skulle visa sig att de hade en dundermedicin som jag fick med mig hem. Jag kan inte ens uttala namnet på den. Ca 10 ml svepte jag, sen dröjde det inte mer än 20 miuter innan jag började känna hur tröttheten började smyga sig på. Kände mig så där lagom avslappnad där jag låg på soffan och försökte uppfatta intervjun med Andreas Carlsson. Strax efter tio stapplade jag mig upp för trappan, sen minns jag inte så mycket mer. Klockan 9 i morse vaknade jag!!!

Jag har viljan

Jag har använt denna tjänsten förut med framgång. Jag kan varmt rekommendera Viktklubb.se Visst har det gått bra i tre veckor på egen hand, men det blir mer konkret och tydligt vad det är man stoppar i sig och hur motionen påverkar och lite hjälp på traven kan ju inte vara fel.

Utan att gå på svältdiet är min gräns för kaloriintag 1442/ dag. En enkel match! Det gäller bara att stoppa i sig rätt saker så ska det gå vägen!

Mitt mål är -10 kilo på 12 veckor!

J A G H A R V I L J A N- Viktklubb har strukturen!

Nu är det dags att fixa lussebullar till Melwins julfest imorgon! DET ÄR BARA TILL JULFESTEN!!!

Bambi på hal is!

Jag funderar starkt på att höja min mans livförsäkring!! Efter att han haft problem med sina fötter i ett antal år funderade han om han skulle skaffa sig ett par inlines och använda som motionssätt istället för att springa. Så igår gjorde han ett inköp, en sommarpresent.

Som ett litet barn på julafton kunde han så klart inte bärga sig så inlinesen åkte på så fort han kom innanför dörren. "-Man måste ju prova". Sen började cirkusen. Runt, runt, runt i huset. Vi hade en rätt så rolig stund på första parkett!! Melwin, vår lille hjälte erbjöd sen sin pappa att lära honom att åka inlines på riktigt. Efter detta tog han med sig inlinesen till min föräldrar och tog sig en liten premiärtur i deras kvarter. Det var visst en grop i vägen där han åkte. Behöver jag säga mer? Ett samtal till försäkringsbolaget kanske vore på sin plats.

Bränn Bränn Bränn

Dagens rubrik syftar inte på något solande utan snarare på kalorier. Har jag inte brännt kalorier idag så vore det konstigt! Morgonen började med en promenad till Kyrkan. Hettan var påtaglig redan klockan nio när Mollie och jag gav oss iväg.

Vanligtvis brukar vi tala om värmen vi känner mellan oss när vi kommer tillsammans i kyrkan, idag kan jag tala om att det var värme i dubbel bemärkelse. Den som inte dröp av svett måste ha ngt fel på svettkörtlarna!! Malin var dock en frisk fläkt från talarstolen.

Mannen utlovade skjuts hem, han hade omsorgsfullt tagit volvon så att vi skulle slippa gå hem i värmen, vilket uppskattades. Det var ju bara det att han hade glömt en väldigt viktig detalj...Mollies bilbarnstol. Det fanns ju inget annat att göra än att börja gå. Väl hemma,nu totalt genomsvettig, fick Mollie lite middag, sen var det dags för sovstund.

Den varma promenaden hem från kyrkan hade redan fallit i glömska och jag tyckte det var bättre att Mollie fick somna i vagnen, så jag skickade iväg mannen och de stora barnen i bilen till våra vänner i Kämpaslätten och började vandra! Detta skulle jag få ångra bittert. Inte en skuggfläck på tre kilometer. Jag förstår hur man kan bli knäpp om man vistas för länge i öknen! Vattenflaskan användes både till dryck och svalkan av kroppen. Sista biten av vägen gick jag genom skogen, mer behagligt så klart men mina krafter var det inte mycket med. Jag bokstavligt talat sjönk ner i Anne och Christers svala garage när jaag kom fram. Det tog nog 20 minuter innan jag återfått tillräckligt med krafter för att hoppa i deras pool. SKÖNT OCH SVALKANDE!!!

Lite mat, en god kycklingsallad, återförde ytterligare krafter, tillräckligt för att orka med en svettig promenad hem igen.

Cykelpremiär

Jag köpte mig en fin, ljusblå cresent mountinbike för ett par år sedan. Förra året blev det inte mycket cyklande eftersom jag var så sjuk, så i år vill jag har revansch. Igår var det cykelpremiär med Mollie i barnstolen där bak. Hon gillade det och satt och trummade mig på ryggen och log med hela ansiktet och jollrade under hela cykelturen. Jag å andra sidan var mindre road! Jag får ju helt klart skylla mig själv att jag köpt den sportiga varianten av cykel med en sadel och helt klart stämmer med stilen. Dessvärre stämmer denna sadel inte så bra överrens med min bak. Smal sadel, bred bak... ja du hör själv hur dumt det låter. Hela känslan är att jag ska klyvas på mitten! Vid varje synligt bula eller grop i vägbanan blir det till att lyfta sig lite grann och stå på tramporna för att denna klyvning inte ska verkställas. Skulle jag missa denna förberedelse så blir det allt ett jämrande läte. När jag sen kliver av cykeln får jag korslägga benen och knipa åt så att bäckenet lägger sig till rätta igen. Alternativet är att köpa en tantsadel och byta ut det smala eländet men vad som låter värre än smal sadel, bred bak är ju tantsadel på sportcykel! Det går ju inte alls!!! Man får väl helt enkelt bita ihop och sätt igång och träna bakmusklerna så den framtida välsvarvade rumpan passar in på den smala sadeln!