En utmaning är en utmaning!

Vaknade av klirren från glas på nedervåningen. Mathilda har börjat ett nytt hjälpsamt liv genom att tömma diskmaskinen, fixa frukost och baka chokladbollar. Får se hur länge det varar.

Hade svårt att ta mig ut sängen idag. Kroppen var inte alls med på noterna. Vet inte om det beror på måndagens intensiva träning eller möjligt gårdagens besök på Andys lekland som fått kroppen att stelna till. Ryggen har nog fått sig en sträckning efter spänningen att åka de båda dödsföraktade rutchkanorna. Den ena värre än den andre. Vet inte om det kallas mod eller idioti att åka en rutchkana med fritt fall i fem meter innan den planar ut. Kroppens alla muskler gjorde sig till känna så till vida att de spännde sig så att jag skakade. Men en utmaning är ändå en utmaning och till slut kastade jag mig iväg. Visst var det över på några sekunder men jag skrek hela vägen så det hördes över hela leklandet. Jag lovar att aldrig mer göra om det!!

Nåja, idag ska de stora barnen skjutsas till Kreativum i Karlshamn. Grannbarnens farmor har varit vänlig och bjudit med dom. Jag och Mollie ska passa på att kolla in affärerna i jakt på något fynd, innan vi far hem och tar tag i alla måsten.