fredag 28 juli 2017

Tack och adjö, på återseende

Sista heldagen på västkusten. Imorgon bär det av till Kronocamping i Lidköping. Jag kan inte nog säga hur jag älskar omgivningarna här runt omkring i Sotenäs. Skulle det bli så att vi får husvagnen såld så får vi hitta andra lösningar på hur vi ska kunna vistas här på semestern. 

Efter att vi plockat ner förtältet i gassande sol gick jag och Krille ner till klipporna där Mathilda, Rebecka och Mollie varit hela förmiddagen. Det blev några timmars vila i solen. Välbehövligt. 


Inför kvällens utflykt var vi tvungna att åka och handla färska baguetter och röror, alla efter olika tycke och smak. Kyckling och curry, räkröra samt kräftstjärtar i vitlök. 

Passade på att fota vyerna från bron över Kungshamn och Smögen. Det är så vackert. 



Sen bar det iväg till Ramsvik för den traditionella kvällsmaten på klipporna. 
Detta magiska landskap. 


Smakade fantastiskt gott! 



onsdag 26 juli 2017

Familjen är samlad




Nu är äntligen den galna familjen hel igen! Mathilda har anslutit sig efter 10 dagar.  Och så fick vi Rebecka på köpet som en fin bonus i några dagar. Lite grille till kvällsmat sen blev det en skön kväll uppe på klipporna. 





Eventuella försäljningsbilder

Fotat inne i husvagnen idag inför en evn annons för försäljning. Förtältet och utvändigt får vänta till Lidköping nästa vecka. 











tisdag 25 juli 2017

Stora frågor, svåra beslut


Det är mycket funderingar som rör sig i huvudet för tillfället. Stora frågor, stora och svåra beslut. 

Ni som känner mig vet att jag har svårt att koppla av hemma när semestern kommer. Man ska göra det och hinna med det andra och det tredje. Det finns alltid att göra i huset hemma på gatan. Mitt sätt att hitta avkoppling har varit att komma bort, men ändå haft mitt eget lilla hem i husvagnen. Lagom stort för att inte bli för mycket. Platserna har varit olika genom åren. Tiden på Öland var bra på sitt sätt och här på västkusten är det på ett annat vis. Jag känner mig mer tillfreds här. Kanske är det likheten med min barndomsö Hasslö, med havet omkring, sjöbodar, fiskebåtar, skärgård med klippöar som gör att det är så lätt att älska omgivningarna kring här kring Smögen. 

Det väldigt svåra beslutet som vi landat i är att sälja husvagnen efter denna säsongen. Framför allt för att de stora barnen känner det som ett tvång och ett fängelse att åka ut och campa i flera veckor. Åker dom inte med känner jag att det fattas något. 

Den stora frågan är då vad ska vi göra istället. Ja du, om det fanns ett bra svar på det vore jag tacksam. Samtidigt som jag älskar campinglivet, begränsar det annat man kan göra. Har man husvagn vill man ju använda den. 

Utan husvagn öppnar sig andra möjligheter. Bilresor i Sveriges avlånga land, i Europa? Storstadssemestrar, m.m En annan tanke som börjat gro är stugor. Ett sommarboende på Hasslö vore otroligt roligt. Västkusten och Bohuslän är tyvärr för långt bort. Oavsett vad, måste havet vara en del av framtiden. Jag trivs bäst i öppna landskap nära havet vill jag bo






Ormjakt och klätteräventyr

Sol och bad på förmiddagen, sen blev det en repris på söndagen. Men innan vi kom iväg blev det jakt utanför husvagnen. Mollie skulle gå och fylla på vattenflaskan vi skulle ha med oss i kranen utanför husvagnen när hon kom springande tillbaka och sa att hon sett en orm. Frågade om det inte var en ödla men hon höll fast vid att det inte såg ut som en ödla. Efter att ha stått och spanat en stund så kommer där mycket riktigt en liten orm, en mörkgrå med sicksack på ryggen!!! En huggorm!! Ca 50 cm lång. Hysterin blir stor bland oss och våra grannar. Med hjälp från campingpersonal och en kylig campinggäst fångas den in efter en halvtimme med en grilltång och bärs sedan långt iväg från campingområdet. Känns lite sådär så här i efterhand får jag säga. Ormar är läskiga. 

Reprisen då, ett nytt vandringsäventyr på Ramvikslandet. När man tror att man har sett allt här så förundras man över att man hittar ett nytt ställe, finare än något annat man sett. 

Jag älskar västkusten! Synd att det är så långt hit, annars vore det en dröm att tillbringa hela somrarna här. 

Vandringsleden var inte enkel på något sätt. Stundtals tyckte jag att det blev läskigt och till och från har både mannen och sonen fått rycka in och ge en hjälpande hand. 

Bilderna får tala för sig själv... 












Nya solmöjligheter ☀️

Gårdagen tillbringade vi i Uddevalla och på Torp. Jag hade väldigt höga tankar om Uddevalla som stad eftersom det ligger längst inne i en "fjord" men industrin upptog den vackra delen längs havet. En liten strimma vattendrag, om än ett halvtomt sådant förgyllde lite av stadskärnan iaf. 




På tillbakavägen stannade vi till på Torp och handlade lite innan vi åkte tillbaka. Kroppen är ff ganska mörbultad efter vår vandring så när vi kom tillbaka till Solvik blev det vila resten av dagen för min del. 

Idag har vi fått nya solmöjligheter. Vädersiarna ger alla olika prognoser.  Någon säger sol till 12, en lite längre och en tredje är positiv och ger oss sol till fredag. Jag ber och hoppas att den sista ska vara den vinnande chansningen, men vet att när man går in och tittar i eftermiddag så ser det ut på annat vis 

Under tiden som man ändrar väderprognoser njuter vi av den stunden 
vi får av solen och båtarna nere vid klipporna vid Solviks badplats. 




söndag 23 juli 2017

Ett maraton

Vi började dagen med sol och bad vi klipporna. Det är väldigt underhållande vid badplatsen närmast campingen eftersom farleden till Kungshamn går precis där. Den ena båten överglänser den andra. 


När solen gick och gömde sig lämnade vi stranden och bestämde oss för att åka över till Ramsvikslandet och gå en runda. 

Vi åkte till Fykan där vi brukar äta kvällsmat vid klipporna någon gång varje resa hit. Men istället för att ta till höger gick vi åt vänster på markerad vandringsled. Hur svårt kunde det va? 


Det började ju fint 


Och snart öppnade sig landskapet och man fascinerades av utsikten. 


Snart tog leden av mot vänster och det är väl där och då jag borde börjat fundera på om jag verkligen skulle genomföra promenaden. Men inte då... 


Terrängen var verkligen varierande...


Och hur det än var så lyckades vi nå den höga toppen, eller nästan för min del... 


För medan jag låg raklång på berget för att återhämta mig...


Fortsatte Mollie och Krille ända upp till högsta toppen...


Sen blev det nerförsbacke.. men inte direkt enklare


Förrens landskapet planade ut och man kunde börja njuta av omgivningarna igen






Sen kom ett slag i ansiktet.. Efter allt slit upp för berget och ner för berget visade det sig att vi gått 2 ynka km!!! Och inte nog med det, vi hade mer än 2 tillbaka, 2,2 km,och när vi tittade i pilens riktning var det inte direkt plan mark som väntade.



Nya höjde och en lång drickapaus med utsikt mot Smögen. 


Så fortsatte vi klättra upp upp upp


Sen planade det ut och stigarna blev jämna tills vi äntligen kom tillbaka till parkeringen. 


Har inte vad jag kan minnas utsatt mig själv för liknande påfrestningar förut och det är ju inte konstigt för vilken bragd jag gjort!!  2+2,2 är 4,2, som ett maraton! Att det är en annan enhet pratar vi inte om och inte heller om hur morgondagen kommer att se ut..