Ett maraton

Vi började dagen med sol och bad vi klipporna. Det är väldigt underhållande vid badplatsen närmast campingen eftersom farleden till Kungshamn går precis där. Den ena båten överglänser den andra. 

När solen gick och gömde sig lämnade vi stranden och bestämde oss för att åka över till Ramsvikslandet och gå en runda. 

Vi åkte till Fykan där vi brukar äta kvällsmat vid klipporna någon gång varje resa hit. Men istället för att ta till höger gick vi åt vänster på markerad vandringsled. Hur svårt kunde det va? 

Det började ju fint 

Och snart öppnade sig landskapet och man fascinerades av utsikten. 

Snart tog leden av mot vänster och det är väl där och då jag borde börjat fundera på om jag verkligen skulle genomföra promenaden. Men inte då... 

Terrängen var verkligen varierande...

Och hur det än var så lyckades vi nå den höga toppen, eller nästan för min del... 

För medan jag låg raklång på berget för att återhämta mig...

Fortsatte Mollie och Krille ända upp till högsta toppen...

Sen blev det nerförsbacke.. men inte direkt enklare

Förrens landskapet planade ut och man kunde börja njuta av omgivningarna igen

Sen kom ett slag i ansiktet.. Efter allt slit upp för berget och ner för berget visade det sig att vi gått 2 ynka km!!! Och inte nog med det, vi hade mer än 2 tillbaka, 2,2 km,och när vi tittade i pilens riktning var det inte direkt plan mark som väntade.

Nya höjde och en lång drickapaus med utsikt mot Smögen. 

Så fortsatte vi klättra upp upp upp

Sen planade det ut och stigarna blev jämna tills vi äntligen kom tillbaka till parkeringen. 

Har inte vad jag kan minnas utsatt mig själv för liknande påfrestningar förut och det är ju inte konstigt för vilken bragd jag gjort!!  2+2,2 är 4,2, som ett maraton! Att det är en annan enhet pratar vi inte om och inte heller om hur morgondagen kommer att se ut..