Jag kan ha varit i tjugoårsåldern. Jag och vännen Maria skulle på ett summercamp nere i vackra Skanör, Falsterbo. Sedan dess har jag alltid velat återkomma.
Vi hamnade i ett slagfält, Falsterbo horseshow. Mellan campingen och stranden, som vanligtvis var böljande små kullar med växande vass, avlöste festivaltältet varandra och man fick ha bra koll på vart man satte fötterna.
Idyllen var förstörd och vi tappade lusten att åka dit.
Veckan fick mot sitt slut och ett beslut måste fattas. Ett svårt beslut.
Andra tjatade om att komma till Öland. Men dryga 30 mil i bil med husvagn bak och ganska små barn kändes sådär.
Till sist blev ändå valet att åka. Det kändes märkligt att passera Sölvesborg på vägen....
Öland har sen tagit en stor plats i våra hjärtan. Våra smultronställen, raukarna nya vänner, platsen där barnen lärt sig cykla. Det är många minnen!
Preliminärbokningen måste bekräftas idag! Beslutet är taget.
Det känns jättekonstigt att vi inte ska till Öland i år! En sorg på sätt och vis.
Anledningen är inte att vi inte vill, utan att vi i år får göra ett val. Ska man va på Öland ska det absolut vara vecka 30. Det är då gamla och nya vänner möts och har sjukt roligt ihop. I år går det inte! Mathilda ska befinna sig i Mariestad då, på läger med sina kusiner.
Så, i år ska vi istället njuta av allt det som Västkusten har att erbjuda. Inte bara på en vecka, utan minst två. Smögen, en annan favorit och Solviks camping är given! Men vad mer som väntar är under forskningsstadiet.
Vecka 30 blir det camping vid Vänerns strand i Mariestad, så vi finns i närheten av Mathilda.
Öland kommer att vara saknad, men jag tror att Västkusten är bästkusten och som definitivt kan leverera det jag eftersöker på min semester. Sol, bad, natur, lugn och ro, grille, långa promenader, spelkvällar med familjen och mycket mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tackar så hjärtligt!