Den starkaste och ödmjukaste kvinna jag mött finns inte längre. I fredags somnade hon in efter en lång kamp mot cancer.
Frågan varför? Floder av tårar och smärta har präglat hela helgen.
I 25 år har jag känt familjen Lilja. I 23 år har jag samarbetat med Tommy Lilja, inom skolans värld först, men från den dagen Tommy blev pastor i min kyrka har vi jobbat där. Vilken resa det har varit! Under alla dessa år, 25 år, har Carina stått vid hans sida i medgång och motgång.
Även om man kunde uppfatta att Carina höll sig i bakgrunden så fanns där en stor ledare i henne, en fantastisk mentor och förebild. När Carina pratade var det med vishet och ödmjukhet hon sa något och man lyssnade, tröstades och tog till sig det. Hon hade en förmåga att säga det rätta sakerna i precis rätt tid.
Det fanns alltid ett famntag som väntade när vi möttes, alltid en stund för samtal, alltid så engagerad! Carina gjorde allt så proffsigt! Hon hade känsla för det mesta. Hon var en stor person!
Det är svårt att ta in att hon inte finns hos oss längre. Det gör så ofantligt ont.
Kyrkan idag var fylld av människor som sörjde, med all rätt. Det kommer att ta ett tag innan den förlamade känslan försvinner.
Så småningom kommer vi att ta upp det arbetet som vi och Carina stod mitt i och föra det arbetet framåt, det hade hon velat.
Så småningom kommer samtalen om Carina präglas av leende på läpparna, skratt och glädje över alla de minnen vi delar.
Så småningom kommer trösten och fokuset vara att hon har det bättre nu och att vi ses igen!
Men än så länge är det bara tungt....
Alla tankar går till Familjen
Du fattas oss Carina ❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tackar så hjärtligt!