Inte hejdå, utan tills vi ses igen!

Vilken dag! Det har varit ett inre krig inom mig hela dagen! Jag har fått kämpa med mina känslor och försökt hålla tillbaka, men stundtals misslyckats. 

När hjärna och hjärta inte samspelar blir det nära på kortslutning! 

Min hjärna vet att jag har gjort rätt val! Min hjärna tycker att det är bättre att ha 4 km till jobbet istället för 3 mil. Min hjärna vet att det är bättre att spara 1500 kr i månaden på bensinpengar. Min hjärna vet att det är bara är vinster med mitt nya jobb. Problemet är att än så länge är inte hjärtat med på noterna.... och det gör ont att lämna en arbetsplats där man trivts  så bra, det gör ont att lämna människor som man delat så mycket med nästa varje dag! Glädje och sorg, utveckling och upplevelser. 

Fem år, ingen lång tid kanske, men så mycket de fem åren innehållit! 

Tänk alla skratt jag delat med så många! Tårar har det funnits där också. Suckgruppen. Alla maxisallader och turer till Thaivagnen. Alla pedagogiska diskussioner, de flesta givande! Kärnanprojektet, mattelyftet och läslyftet. Utbildningar. Allt läkerolmissbruk. Kollegor som kommit och gått. En nybyggd skola, renoveringar. En resa till Wales som jag förevigt kommer att minnas. Tiden på klubben, historien om Sigrid. Elever som gjort avtryck. Saker man kämpat med som blivit bra och saker som blivit pannkaka. Bara ett litet axplock! Så full av intryck, full av insikter, full av kunskaper och erfarenheter! Tänk så mycket jag fått med mig som jag kan använda mig av i fortsättningen. 

Imorgon börjar ett nytt kapitel i livet. Nya människor och kollegor, vägen mot fler vänner, ny elever, nya utmaningar. Jag kommer att ge mig in i det nya med hjärta och själ, som jag alltid gör. 

Men det är imorgon det! Idag tillåter jag mig att blanda känslorna. Skratta och le åt allt gott genom åren och gråta över det som jag mister, samtidigt som jag försöker intala mig själv att det inte är hejdå, utan tills vi ses igen!