Elise

Den tunga läsningen har kommit till sammanhanget då det börjar vända. Trots att boken hittills präglats av ett mörker redan från start i en liten flickas liv till vuxen ålder, har det varit svårt att släppa boken. Den berör djupt in i själen och man inser att för någon med den bakgrunden blir undret så mycket större och hennes arbete på Malmskillnadsgatan så mycket mer. 

Elise berättar, på sitt enkla vis, om sin jakt på att bli bekräftad och få kärlek från sin känslokalla mamma och hur det präglat hennes val och handlingar genom livet. Det finns några meningar som etsat sig fast i mitt minne, som får mitt hjärta att brista! 

"Farbrodern tar mig till sängen. Under tiden sitter tanten på en stol och tittar på. När allt var färdigt och jag lämnar sängen ligger farbrodern kvar. Tanten hotar döda mig om jag berättar för någon. Sen hör jag det välkända ljudet av prassel. Varje gång får jag den lilla bruna papperspåsen med karameller."