Ska väl erkänna att jag oftast förhalar eller drar på det in i det sista innan jag väl kommer i väg, de flesta gångerna helt utan giltiga skäl. Idag tyckte jag dock att jag hade ett gott skäl att inte gå, det stavas ÖSREGN, men inte gå, men Dianah gav sig inte.
Fem km i ösregn, fem km i blöta skor där det sipprade mellan tårna, fem km i en jacka som inte riktigt var anpassad för det ihållande regnet och där det rann vatten innanför jackärmarna längs mina armar efter halva vägen, där till och med bh:n hade absorberat en hel del av nederbörden.
Men, vi gjorde det iaf!
Aningen nedkyld blev det en varm härlig dusch för att sen krypa ner i en nybäddad säng. Det känns som en härlig belöning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tackar så hjärtligt!