I nöd och lust.

Efter tråkigheter med skiljsmässa i vår närhet hamnade jag och min syster i ett djupt samtal kring vikten om att "älska i nöd och lust tills döden skiljer oss åt", hur viktigt det är att vårda sitt förhållande eller äktenskap och inte ge upp så fort man möter en motgång. Vill man hålla lågan vid liv måste man ge bränsle. Det är många gånger jag tittar på mina föräldrars äktenskap och inser att de, efter att varit gifta i 36 år, fortfarande jobbar på att hålla lågan vid liv. De dejtar, skiver små lappar, skickar blombud osv. Vem blir inte lycklig av sånt? Det är så klart inte lätt att hålla allt på topp jämt, man ska räcka till för så mycket... Jag ska ta hand om mig själv för att jag ska må bra, jag ska ta hand om barnen tillsammans, men också enskilt och så ska vi ta hand om oss som par. Det är mycket omvårdnad i en familj och försummar man någon av delarna så speglar det av sig på ett eller ett annat sätt. Dessvärre tror jag att många par glömmer bort varanda och lever enbart för sina barn i en ganska så kaotiskt tid i livet, så när barnen sen vuxit upp så har man inget gemensamt och man är som främlingar för varandra. Jag vill bli gammal med min man och ska det hålla livet ut så måste jag engagera mig i honom och i oss. Bekräftelse, beröring och engagemang tror jag är viktiga inslag i ett förhållande/äktenskap som kan ge orden "i nöd och lust tills döden skiljer oss åt" en mening.

Rekommendationer: Film - "Fireproof" Lite B-film men budskapet är mycket tänkvärt. Böcker - "Kärlekens fem språk" & "Kärlekens lösningar" av Gary Chapman