Igår gladde jag mig över att äntligen vara på plats på Öland. Idag vaknade jag med samma känsla.
Ett telefonsamtal skulle ändra dagens sinnesstämmning totalt.
Idag är det tungt!
En god vän från förr finns inte mer. En vän som jag inte träffat på länge men som haft en stor plats i vår familj och i våra hjärtan.
Minnen är allt som finns kvar. Glada minnen, många skratt och fadäser! De ska jag fortsätta att glädja mig över, när chocken och sorgen har lagt sig.
Livet är inte rättvist!
Mina tankar går till familjen som idag har en tom plats vid frukostbordet och som kommer att leva i saknad för alltid. Mina tankar finns hos en kvinna som förlorat sin man och till två fina barn som inte har någon pappa mer.
+JONAS+
Varför, undrar man ofta, och ibland känns inte livet rättvist...
SvaraRaderaTänker på när min man var svårt sjuk,sonen som då var ca 10 år, en dag sa...
Pappor dör inte...Pappor kan allt, vet allt, så papporna ska finnas kvar för alltid,det var hans sätt att tro och en önskan...
Vi var lyckligt lottade, och efter några slitsamma år med sjukdom, fanns "vår pappa" kvar....
Tänker nu på det som ändå ibland händer, och det är SÅ orättvist...!
KRAMAR från mig, till dig, Cia:)
Sorg o glädje... så nära... Stannar till och delar en stund.
SvaraRadera