fredag 1 februari 2013

En dramatisk kväll!

Sitter och väntar på att bege mig till mina vänners examensfest. Finklädd och spacklad, spacklad för att dölja den enorma tröttheten efter gårkvällens dramatik och nattens bearbetning.

Minuter kan göra stor skillnad.

Efter att jag och barnen varit på fika och färgning av håret hemma hos mamma och pappa behövde jag svänga inom netto för att köpa treo.

Om jag inte gjort det, om jag inte pratat med Chrisse i affären, om jag inte tagit mig extra tid att stå och titta på ett par Hello Kitty tofflor, då hade kvällen fortsatt som en helt vanlig kväll. Nu blev det istället en kväll fylld med obehag, väntan och vakenhet.

På väg hem så lite längre fram på vägen såg jag att det låg något. Min första tanke var att någon tappat något på vägen. Jag saktade in och rullade sakta närmre, för att upptäcka att det ligger en person orörlig mitt på gatan! I det läget går tusen tankar genom huvudet. Vad väntar när jag går ur bilen. På med varningsblinkersen sen manade jag barnen att vänta. En man stannar också till och kommer till undsättning.

Personen, en kvinna är vid medvetandet och har tack och lov inte blivit påkörd, utan har trillat och klagar över smärtor i huvud och rygg. Medan jag ligger på knä svischar bilarna förbi.

Med darr på handen ringer jag 112 och kopplas till SOS. Efter redogörelse av det lilla vi fått fram om läget inser vi att vi kommer att få vänta länge!! Närmaste ambulans befinner sig i Ronneby, sex mil bort! Några andra stannar till och dirigerar trafik, hämtar filtar och så väntar vi....
Efter 25 minuter kommer polisen och ytterligare 10 minuter senare set vi det blinkande blåljuset!

Kvinnan förs bort med ambulansen och kvar står polisen och ett team som samarbetat för en människa i nöd!

Darrande, förmodligen av både spänningar och kylan efter att ha suttit på asfalten i närmare en timme, lämnade jag och barnen plasten och åkte hem. Det blev många frågor från barnen under resans gång.

Sömnen ville inte infinna sig efter detta , inte förrän framåt fyratiden somnade jag av ren utmattning.

Även idag har tankarna och funderingarna snurrat! Hur gick det med kvinnan? Hur mår hon, kommer hon att bli ok? Frågor jag kanske aldrig får svar på!

1 kommentar:

  1. Det var en bra gärning!! Du ska se att hon kryar på sig, och säkert på ett elle annat vis kommer försöka komma i kontakt med dig.
    Bra jobbat!

    SvaraRadera

Tackar så hjärtligt!