lördag 2 april 2016

I obekvämlighetszonen

Fick förfrågan igår kväll om jag och Dianah kunde tänka oss att vara konferencier på Marcus Birros föreläsning i Sölvesborg idag kl 16. 

Lite dålig framförhållning, men något inom mig går igång på sånt. 

Genom hela min skolgång var jag tyst! Jag brukar säga att jag var det osynliga barnet. I min osäkerhet ville jag gärna kunna saker innan man skulle kunna det för att inte bli bortgjord inför andra. Jag räckte bara upp handen om jag var säker på svaret för att inte riskera att svara fel. 

Skönt att man kan förändras. Jag tar igen det jag har förlorat, men faller ibland tillbaka i att känna mig osäker och obekväm. 

Att vara i obekvämlighetszoner är inget man önskar, men det finns inte heller något som är mer utvecklande och lär en så mycket som man gör om sig själv. 

Därför brukar jag anta de där utmaningarna ibland. Bara för att utmana mig själv och lära mig något på vägen. 

Trots den dåliga framföhållningen fixade vi det ganska bra idag. Med lite mer tid hade det sett annorlunda ut. 


Birro då. Jag har hört honom tidigare och precis som då föreläser han så personligt om hans liv, proffession och tro, så det är svårt att inte ta till sig vad han säger. Oavsett vad han berättar om, tro, fotboll, barndom, familj eller jobb så är det passionerat. Han vågar vara obekväm, vågar trampa på tårna på svenska normer och olika slags makthavare. Det gillar jag! Skulle önska att jag vågade röra mig lite mer i den obekvämlighetszonen... 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tackar så hjärtligt!