Jag tror att många icke troende mött människor som kallat sig kristna som satt sig över andra och velat tro att man på något sätt är bättre än alla andra. Jag hoppas att jag inte gett dig skenet om att det är så.
Jag är jag, en människa med sina fel och brister precis som många andra. Men jag tror! Där hämtar jag min kraft och försöker ta mig igenom vardagen som den är, i motgång och medgång.
Det är skönt med Folkkyrkan, en kyrka som vill vara på riktigt och inte ge skenet av att vara perfekt, hålla upp en fasad och låtsas som att allt är guld och gröna skogar. Vad är kyrkan ämnad att vara? I min mening är kyrkan till för alla, men många inom kristenheten har byggt så höga trösklar att människor inte vågar ta sig dit pga rädsla att bli tittad snett på, där man direkt fått känslan av att man inte passar in. Den känslan har skrämt bort många människor som egentligen kommit med en längtan att få veta mer om Gud. Marcus Birro var inne på detta också igår när han berättade om sina erfarenheter och sin syn på tro. Vi måste vara verklighetsförankrade, inga UFO-kristna som Tommy Lilja använde som uttryck idag. Är vi ärliga mot oss själva och andra, kan alla känna igen sig och känna att kyrkan är till för alla och få förståelse för varför man behöver en relation med Gud.
Idag tror jag en del kristna hade tappat hakan om de varit i Folkkyrkan. En föreläsning om testosteron och östrogen predikades. Kan man prata om sånt i kyrkan? Ja, kanske inte i alla, men i Folkkyrkan kan man det. Vi är på riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tackar så hjärtligt!