Den enda som är värd en glass är jag. Jag var snart ensam kvar med lukjärnet, krattande och kvasten!
Som jag har slitit!
Vår brist på intresse för trädgården gör att ogräset hinner inta stora områden innan vi får tummen ur och tar tag i rensningen. Man är ju dum mot sig själv, för när man väl gör det är det så mycket att göra att det känns övermäktigt.
Gräsmattan är klippt och framsidan har iaf fått lite kärlek och omvårdnad. Gångarna är lukade och inget växande ogräs utanför på gatan. Det ser riktigt fint ut, om jag får skryta lite med mig själv och jag gissar att grannarna kommer att höja ögonbrynen över att det ser i ordninggjort för en gång skull!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tackar så hjärtligt!