(Personerna på bilden har inget med saken att göra, utan var förmodligen, som jag, på utflykt med en liten inköpslista, som köar i kassan till höger.)
I förrgår fick jag nys om att mina underbara vänner, systrarna Desirée och Dianah, skulle till Ikea och ha med sig en firmabil och jag såg då chansen att få hem ett par garderober och få åka till favoritbutiken.
Sagt och gjort. Lördagens utflykt gick till Älmhult. En utflykt jag sent kommer att glömma....
Jag är så klart nöjd med resan och att garderoberna nu finns i huset, men....
Jag har aldrig i mitt liv tidigare tillbringat 7 timmar på Ikea förut och då är jag ändå en stor ikeafantast. Totalt slut var bara förnamnet.
Förklaringen ligger i bilden.
Om vi tittar närmre på bilden så börjar bilden med ett stort antal platta paket. Följer ni sen ledet rakt bakåt så står det vidare en lastvagn med en soffa, en lastvagn med vit garderobsinredning, en fullastad kundvagn och sen ytterligheten en lastvagn med lika många platta paket som den första. Sen kan ni nog uppfatta att det inte står några fler människor i den raden. Varför?
Jo, övriga ikeabesökare valde att ställa sig i andra kassor. Varför?
Jo, för i den kön stod troligtvis, för dagen, Ingvar Kamprads bästa kunder.
4 fulla lastvagnar och en full kundvagn!
Inget är som väntans tider sägs det. För innan detta utspelade sig i kassan så hade d & en höggravid d & n vridit och vänt, analyserat, mätt och provsuttit, konsulterat, ritat och gått fram och tillbaka mellan avdelningarna, samt ändrat sig ett antal gånger, bara på övre plan....Så då bestämde jag mig för att gå lite i förväg. Jag tog Mollie och Nellie med mig och lunkade sakta genom resten av butiken, fyllde på kundvagnen med lite smått och gott, plockade ihop det jag skulle ha på tasjälvlagret, betalade, köpte glass, pratade med Malin och Christian i 40 minuter medan flickorna lekte vilt med deras tvillingar, sen väntade vi nog nära en timme till innan Nellie jublande kom och berättade att de syntes till vid kassorna.
Kassabiträdet fick jobba hårt!
Sen återstod lastandet! Stora platta paket fyllde firmabilen från golv till tak, så det övriga, mycket "smått och gott" fick min lilla Skoda att bekänna färg. Fullpackat bagage och baksäte.
Väl hemma, med all last dumpad till rätt hushåll återstod dock frågan om det skulle bli förlossning under natten. Det finns ju många sätt att få igång värkarbetet. Nu i skrivandets stund vet jag fortfarande inte om Nisse Nilsson kommit till världen. Om så inte är fallet så kanske byggandet av Ikea-möbler kan vara lösningen.
Hur dom helst! Det blev ett långt inlägg, men 7 timmar på Ikea är inte lätt att sammanfatta på några rader, speciellt inte när D & D är med.
Så nu vill jag passa på att tacka dessa härliga människor för att ha bidragit till att förlänga mitt liv med några dagar.
-Jag har tagit det lugnt - absolut inte stressat.
-jag har styrketränat- lyft många paket
och sist men inte minst
-jag har skrattat! - Ett gott skatt förlänger livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tackar så hjärtligt!