Jag funderar på om det är min farmors egna sista ord som står skrivna i hennes dödsannons. Klockrent är det iallafall, precis så som hon skulle ha uttryckt sig själv om hon fått säga sin mening.
Den dagen jag går för att ej komma åter,
Jag vill att ni minns mig precis som jag var
Det blir bara värre om ni gråter
För inget kan ändra det öde vi har
Den dagen ni står här och säkert mig saknar
Jag vill att ni lever och livslusten har
Mina älskade kära jag vill att ni vaknar
Och lever de dagar ni har kvar.
Vackert och så sant, för vem vill orsaka sina närmaste lidande.
Jag lyssnar och tar till mig. Jag ska fortsätta leva, med livslust och minnas dig farmor för den som du var, men en och annan tår kommer nog att trilla ner för kinden lite då och då!
tisdag 6 december 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Verkligen fint. Klart att det trillar en tår ibland, det gör det fortfarande här någon gång även att det är 18 år sedan min pappa gick bort, det gör ont ibland och han fattas mig. Samtidigt som man glädjs åt då mycket annat och åt det mesta i ens liv... Men ibland så måste man ju bara få sakna
SvaraRaderaKramar