Vi ska alla en gång mötas.....

Då var dagen här, dagen för Farmors begravning. Alla var samlade, pappa, mina tre farbröder med respektive och min faster. Mina fyra systrar och kusiner, 13 till antalet och några av barnbarnsbarnen. En vacker stund med många sånger och tal som inringade och beskrev min farmor som människa.

När döden knackar på ställs många inför svåra frågor som de har svårt att hitta svar på, för många är döden något definitivt och sorgen kan vara svår att hantera. Jag kan förstå det när man inte känner att man har någon visshet om vad som händer när någon tar sitt sista andetag.

Jag har valt att tro, tro på ett liv efter döden, en tro jag delade med min kära farmor. Även om jag gråter och känner saknad över att en människa jag känt i 37 år inte finns i min närhet längre, kan jag samtidigt glädja mig över att jag och farmor kommer att mötas igen.

Vi ska alla, en gång mötas, i vårt hemland ovan där.....