Ett helt decenium!

För tio år sedan låg jag inlagd på sjukhuset pga havandeskapsförgiftning. Jag skulle bli igångsatt och undrade i den stunden det skedde om jag skulle ringa till Krille på jobbet. Han hade ju trots allt tio mil att åka. Med ett litet skratt fick jag till svars att förlossning skulle det bli tidigast dagen efter. En timme senare var jag inne på förlossningen och telefonsamtalet till mannen fick göras tidigare än beräknat. Det skulle dock dröja väääldigt länge innan Krille kom för ett rådjur hade ställt sig i vägen under hans färd.

Sen tog det väldigt lång tid och jag blev allt sämre. Till slut gjordes bedömningen att ett akutsnitt skulle göras, vilket jag protesterade emot. Sansade mig dock när jag fick veta hur illa ställt det egentligen var.

Att ligga på operationen och se en smått galen kirurg i ett hörn med en stirrande blick och ivrigt rörande fingrar innan han tog tag i skalpellen är en bild som etsats sig fast i minnet för evigt.

Bara några minter senare var vi stolta föräldrar till Mathilda! Vår förstfödda! 3600 gr och 53 cm lång!

****************************************************

10 år, ett helt decenium!

****************************************************

Det ska så klart firas. Frukost på sängen, ett litet paket till att börja med. Det större får vänta tills på lördag då vi firar gemensamt!