Konstig känsla

Det är nästan alldeles TYST, bara ett surrande ljud från datorn och ett smattrande på fönsterrutorna av regnet som faller över Västblekinge idag. Mannen jobbar, de stora barnen är i skolan och Mollie är på förskolan för första gången "på riktigt". Det är med blandade känslor jag lämnade henne där idag. Det känns inget vidare att lämna henne när jag är hemma. Separationsångesten talar!!

Tyst är också telefonen, vilket är märkligt. Varje vardag i tre veckors tid har jag blivit erbjuden jobb så det är ju lite konstigt att första dagen jag "kan" jobba så är det ingen som ringer.

Nåväl, jag behöver inte vara sysslolös! Jag har att göra ändå.

Först och främst ska jag ägna mig åt marknadsföring, av mig själv. Mejla runt en presentation till skolorna att jag numer kan jobba! Sen väntar tvätt, pappersarbete, städ, hyllor som ska sättas upp m.m.

Hoppas för övrigt på leverans som är utlovad denna veckan!!!