Viktfenomenet.

Som nyförälsakde gör man precis allt som står i ens makt för att attrahera sin älskade och inför bröllopet väljer bruden gärna en storlek för liten klänning för hon ska ju gå ner i vikt till den stundande högtiden. Sen händer det något...Förälskelsen fortsätter och de nygifta har bara ögon för varandra. Hemmakvällarna på tu man hand framför tv:n med tända ljus och bordet dukat med alla dess läckerheter händer inte en kväll i veckan utan snarare är det kanske en kväll i veckan som det inte händer. I takt med den spirande kärleken så ökar också vikten. Men det gör ju inget för "Ju mer det finns att hålla om ju mer finns det att älska". Jag ska inte göra någon hemlighet av att jag är ett offer av äktenskaplig viktökning och med tre barn på det, varav det sista alldeles nyligen, så är min vikt mindre tillfredsställande. Mannen har inte ökat lika fort i vikt, men det finns så klart mer att älska idag än för 13 år sedan. Idag har vi faktiskt samma utgångsläge efter att mannen kommit hem från sin hälsoundersökning. Han skryter gärna om sin puls på 50, men jag vet att viktstatisktiken och framför allt problematiken med svårigheterna att knäppa byxorna stör honom, en liten stund ialla fall, för sen sätter han i sig en grymt nyttig frukost bestående av en kopp kaffe och en kexchoklad. Nu får vi se till att ta tag i fläsket så paret Moschos blir beachfina till sommaren! Önska mig lycka till!!!!