En liten grattishälsning till våra grannar i väst kan väl vara på sin plats. Fortfarande imponeras man av deras festligheter den sjuttonde maj. Även Israel har ett stor firande, och då menar jag stort, när deras nationaldag infaller. Jag har haft förmånen att vara i Israel två gånger under deras firande. Alla var på gatorna och rätt som det var fick man sig en sväng om eller en uppblåsbar plasthammare i huvudet. När man vände sig om kunde en gammal tant stå där och le! Sverige har förvisso gjort nationaldagen till helgdag men vi har långt kvar till både norrmännens och israelernas nationaldagsfirande och nationalkänsla. En guide vi hade i Israel hade en hypotes kring detta fenomen. Han menade på att Sverige aldrig har behövt slåss för sitt land och aldrig har varit frihetsberövat, därav avsaknad av nationalkänsla och lust att fira sitt land. Om det är så eller inte ska jag låta vara osagt men det kan ju ligga något i det.
måndag 17 maj 2010
Grattis grannland!
En liten grattishälsning till våra grannar i väst kan väl vara på sin plats. Fortfarande imponeras man av deras festligheter den sjuttonde maj. Även Israel har ett stor firande, och då menar jag stort, när deras nationaldag infaller. Jag har haft förmånen att vara i Israel två gånger under deras firande. Alla var på gatorna och rätt som det var fick man sig en sväng om eller en uppblåsbar plasthammare i huvudet. När man vände sig om kunde en gammal tant stå där och le! Sverige har förvisso gjort nationaldagen till helgdag men vi har långt kvar till både norrmännens och israelernas nationaldagsfirande och nationalkänsla. En guide vi hade i Israel hade en hypotes kring detta fenomen. Han menade på att Sverige aldrig har behövt slåss för sitt land och aldrig har varit frihetsberövat, därav avsaknad av nationalkänsla och lust att fira sitt land. Om det är så eller inte ska jag låta vara osagt men det kan ju ligga något i det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tror oxå att det kan vara så !
SvaraRaderaDen känslan som deras DAG ger, är nog något som vi inte riktigt kan förstå.
Det de har i sin nationaldag kommer vi nog aldrig ha här i Sverige?
Läste här under om dina tankar kring att börja arbeta igen,och den seperationsångest det ger,
min dotter känner likadant, det blir dubbla känslor säger hon, man vill börja komma igång lite,men inte släppa taget om det härliga som man har hemma:)
Förstår att det känns jobbigt, som mormor är man bara så tacksam att få finnas till när det behövs, både för barn o barnbarn,och det enda jag kan säga att det kommer att gå bra den dagen!:)
Kram Cia:)
Tack så mycket för din uppmuntran Cia! Innerst inne så vet jag att du har rätt men jag håller fullständigt med din dotter! Kram
SvaraRadera