lördag 24 april 2010

Sorg.

Idag går mina tankar till en kär familj som utsatts för det ofattbara att mista tre av sina närmaste, morfar, mormor och farmor inom loppet av två och en halv månad. Inget jag egentligen säger eller gör kan trösta dem men jag vill ändå att de ska veta att jag tänker på dom i denna svåra, tunga stund. För fyra år sedan var min egen familj i denna situation då mina älskade morföräldrar lämnade jordelivet inom loppet på två veckor. När min mormor dog försökte vi alla trösta en förtvivlad morfar. Jag minns forfarande svaret han gav mig när jag försökte trösta honom - Det förstår du väl kära barn att har man levt ihop så länge som mormor och jag gjort, då vill jag ju vara där hon är. Min morfar somnade in samma kväll som min mormors jordfästning. Visst hade de båda åldern inne och de hade levt ett rikt liv men det är som Mattis i Ronja säger, de fattas oss. Trots att de inte finns längre så finns alla underbara minnen kvar och så länge jag underhåller dom kommer jag alltid att ha min mormor och morfar kvar. Min morfar citerade ofta sin favoritpsalm i bibeln, Psalm 23, denna fantastiska psalm inger ändå styrka, hopp och tröst när vi hamnar i jobbiga situationer.
HERREN är min herde, mig skall intet fattas. Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro. Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull. Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig. Din käpp och stav de tröstar mig. Du dukar för mig ett bord i mina ovänners åsyn. Du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över. Idel godhet och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar, och jag skall bo i HERRENS hus evinnerligen.

1 kommentar:

  1. Tack för all din omtanke! Det är så ofattbart allting. Kram!

    SvaraRadera

Tackar så hjärtligt!